Mitt osunda förhållande till bloggande

Jag startade min första blogg våren 2007, då skrev jag en c-uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap om just bloggande. Först hette uppsatsen ”De kallar oss bloggare” men bytte raskt namn till ”Vad gör bloggare, egentligen?”. Jag startade min uppsatsblogg ”Metabloggen”, men orkade inte fortsätta när jag insåg att ingen faktislkt skulle läsa min blogg eftersom jag aldrig skulle orka läsa eller kommentera andras bloggar. Sociala medier är roliga, så länge man inte är lat. Allt är enklare nu med fejjan, då gäller det bara att orka trycka på ”gillar” så tror ens vänner att man noga och uppskattande följer alla händelser och utvecklingar i deras liv.

Hyfsat ofta berättar jag för personer jag jobbar åt hur viktigt det är med sociala medier, hur centralt aktivt deltagande i den märkligaste av alla sociala sfärer är, men jag har nog aldrig tyckt att bloggande är något för mig. Lika lite som jag kan tänka mig vara med i en dokusopa kan jag tänka mig att börja twittra eller faktiskt bli en aktiv fejjan-användare.

Det känns lite risky av mig att börja blogga. De jag känner som bloggar har alla en social plattform för sitt bloggande och ett syfte med sin blogg. Några bloggar för att de är unga (eller äldre :) politiker som både vill och behöver delta i det politiska samtalet med väljare och andra politiker som pågår i den politiska delen av bloggosfären. Andra bloggar för att de vill upprätthålla sitt varumärke som journalilster, skribenter eller vetare inom något centeralt och aktuellt ämne. Eller så är de konstnärer eller artister som visar upp sin kreativa produktion. Jag, som varken är aktiv som konstnär, journalist eller politiker, varför ska jag blogga?

Det finns fler argument som talar mot att jag skulle bli en någorlunda strålande bloggare. Jag suger på att hålla mig kort. Jag blir irriterad av den ofta förenklade antingen-eller-argumentation som jag upplever många bloggare tyvärr sysslar med. Jag skulle kunna blogga om mitt privatliv, men det är dels väl dolt bakom en tjock hinna av integritet, dels är det nog inte så spännande med tanke på att jag mest sitter och läser böcker på ett café vid Hornstull.

Vad ska jag då ha den här bloggen till? Jag har tänkt länge att jag vill börja blogga, av flera olika anlednngar. Jag vill ha ett skäl att kontinuerligt tänka, läsa, skriva och berätta. Jag vill göra min röst och mitt perspektiv hört (de som bloggar är faktiskt en ganska homogen samling, endå). Dessutom har jag vissa idéer om de sociala mediernas framtid – något som innebär att jag kanske måste vara här för att kunna hålla koll på.

Att starta en blogg 2009 är inte nydanande, det är inte cutting-edge medieteori, det är att bete sig som någon som säger hänvisar till Internet och E-posttrafik som Nya Medier (jag råkade säga att Internet var 10 år gammalt på ett seminarie i måndags. Jag blev utskrattad). Men bättre nu en aldrig, så här är jag.

Så, här är min blogg trots allt. Nu ska jag skaffa twitter.