Kommentarsfältens förbannelse - i helgen blir jag kommentator

I helgen ska jag använda sex timmar åt att delta i kommenterandet på de fyra stora tidningarnas webbplatser. Och SVT, såklart. Varför?

Varje morgon, när jag dricker morgonkaffe och äter lite müsli, läser jag fyra tidningar på webben: SvD, DN, Aftonbladet och Expressen. Jag scrollar igenom förstasidan, öppnar artiklar som verkar intressanta och som kommer sätta dagordningen för dagens mediemiljö.

Varje morgon ser jag den där lilla kommentarsfältsknappen, där jag kan klicka för att få se kommentarsfälten. Jag blir fashinerad. Hur kommer det sig att tidningarna låter alla världens lallande idioter uttrycka sitt förakt och allmänna hat på sina webbplatser? 5-10% av kommentarerna rensas bort för att de bryter mot tidningarnas uppförandekod eller mot lagen - det vi ser är alltså långt ifrån det värsta.

På dagarna på kontoret sitter jag och klurar på hur människor använder webben för sin sociala kommunikation och hur en kan förändra det. Som grund finns sociologiska studier, sentiment-mätningar, intressanta filosofers tänkvärda resonemang om varför och hur människor tänker kring sitt jag, det finns hundratals (tusentals?) verktyg för social interkation - kretsande kring vitt skilda områden som direktinteraktion, video, text eller bild, plats, händelse, webbplatser.

Trots det kan jag inte riktigt släppa den gnagande tanken på de stora tidningarnas kommentarsfält.

Det är så rått. Så dumt. Så märkligt. Så naket. Så ursprungligt.

Aftonbladet har just kommit på idén att kommentatorer kan kommentera varandras kommentarer.

När man pysslar med det märkligt flummiga begreppet och svåravgränsade intresseområdet sociala medier är det lätt att glömma att även kommenterandet av tidningsartiklar är en (neandertalar)typ av social interaktion.

Nu under valrörelsen var det extra tydligt. Det verkar som att just anhängarna till ett parti som verkar hata det mesta har exakt hur mycket fritid som helst att lägga på att ösa ut sin skit i kommentarstrådarna.

Jag har aldrig kommenterat på en tidnings hemsida.

På söndag tänker jag genomföra ett mediesociologiskt experiment - jag tänker ägna sex timmar åt att vara riktigt superaktiv i mediesajternas kommentarstrådar.

Jag vill ha reda på det här:

• Går det att faktiskt hamna i en diskussion med någon?
• Om en för fram sakliga argument - kommer någon att bemöta dem?
• Vad driver dem (mig) - vilka känslor får jag av att vara aktiv? Känner jag mig delatig av något?

Stay tuned - rapport publiceras i en blogg nära dig. På söndag. Förhoppnigsvis kommer resultatet blir en efterfrågad lite seriösare analys av hur kommentarsfält fungerar (används) med lite tips som folk (redaktörer) kan använda för att förbättra sina webbtjänster. Nu ska jag äta chocklad!

Fredriks vakna folk

Vår statsminister har, som en del av er nog vet, ett förflutet som SF-författare. 1994 - efter två år i som riksdagsledamot - skrev han boken Det sovande folket, där han beskrev sin syn på oss som bor i Sverige. Hen tycker vi är lata, korkade och hjärntvättade.

Boken har lite olika kapitel. Två av kapitlen är fiktion, resten är moderat, internpolitisk ideologidiskussion.

De två fiktiva kapitlen heter Det sovande folket och Dagbok ur en vaken människas liv.

Av någon anledning har de flesta som kommenterat boken fokuserat på det första av dessa två fiktiva kapitel. kanske för att Fredrik där skriver att välfärdsstaten är värre än HIV och att de som inte håller med honom har blivit hjärntvättade av Socialdemokraterna.

I kapitlet Dagbok ur en vaken människas liv beskriver statsministern sin mönstermedborgare. Det här är alltså drömmedborgaren, övermänniskan. En moderat framtidsvision. I framtiden, när moderaterna lyckats väcka det sovande folket, kommer Sverige svämma över av sådana här människor. Idag, kan man tänka sig, är det här bara en visionär bild av en hoppfull framtid för Reinfelt.

Jag läste Fredriks kapitel några gånger och listade vad som egentligen ingick i den vaknes liv.

Det här är vad den vakne gör under sin exemplariskt vakna dag:

1. vaknar (några minuter före väckarklockan)
2. sprang INTE på morgonen - trots att hon brukar göra det
3. Ringde farfar
4. åt (nyttig) frukost och läste morgontidningen.
5. bar ut pappersåtervinningen och glasåtervinningen
6. postade tre blev
7. Reste mig för en äldre dam på bussen
8. Kom i tid till jobbet
9. Pratade kort med Mormor över telefon PÅ ARBETSTID - visserligen bara kort men endå.
10. Åt medhavd sallad till lunch
11. Köpte ett varmt underställ att ha under vintern ifall det skulle bli kallt
12. Frågade en arbetskamrat hur hon mådde, tror hon är alkoholist
13. Gick och handlade - ekologiskt
14. Försöker få kompisen Johan att lära henne om fotoframkallning
15. Hade fått en påminnelse om hyran (sköter inte sin privatekonomi ordentligt)
16. Drack öl med johan (en vardag)
17. Slötittade på TV - såpopera - kände sig ensam, saknar kärlek
18. Ringde syrran
19. Skrev dagbok

Satt i relation till de sovande, som (enligt kapitlet Det sovande folket) sitter framför TV'n hela dagarna med fjärrkontrollen fastväxt i handen. De som inte är moderater, verkar Fredrik tro, gör absolut ingenting med sin vardag. De bara sitter där. Stirrande. På Idol.

Vi jämför Fredriks utopiska bilden med en helt vanlig, verklig (??) människa, nämligen Max Strandlund:

Max onsdag

1. Vaknar några minuter före väckarklockan (jag har hund. Hen hoppar på min mage på mornarna för hen vill att vi går ut)
2. Åt (nyttig) frukost och läste fyra tidningar på webben samt mina bloggprenumenationer
3. Kollade jobbmailen på tunnelbanan (alltså INNAN jag började jobba)
4. Köpte Situation Stockholm
5. Kom i tid till jobbet
6. Pappa försökte ringa när jag jobbade. Jag svarade inte. Ringde upp henom på lunchen istället.
7. Åt vegetarisk, rättivsemärkt och kravmärkt lunch. På resturang, det är mer miljövänligt.
8. Pratade med en vän som är lite stressad på jobbet. Vi pratade om att hen kanske borde ta lite ledigt.
9. Gick och handlade - ekologiskt
10. Gymmade
11. Tittade på en kulturdokumentär på SVT Play
12. Ringde S för att prata om konst
13. Läste en bok
14. Beställde böcker jag tänkt köpa länge
15. Skrev dagbok
16. Ritade lite (det får mig att slappna av)

Till skillnad från från Fredriks mönstermedborgare gjorde jag alltså inte...

1. Drack inte öl en vardagskväll
2. Slötittade inte på TV - jag har ingen TV, kollade på en dokumentär istället för dokusåpor. Inte för att det är något fel på dokusåpor. Men de är inget för mig.
3. Pratade inte privatsamtal på arbetstid - det sköter jag på lunchen
4. Fick inte påminnelse om hyran

Jag kanske inte är något bra exempel på en sovande, hjärntvättad människa. Jag har ju faktiskt ett jobb. Därför fikade jag med Arbetslösa L i eftermiddags.

Vad L gjorde igår:

1. sov hemma hos en vän (har ingen egen bostad just nu, men flyttar snart in i en andrahandslägenhet)
2. gick upp kl. 8, åt nyttig frukost. Tittade på slutdebatten till frukosten.
3. Satte sig på ett café och sökte jobb
4. var på politisk vuvuzelakonsert
5. Röstade i valet. La även ut röstsedlar för partiet hen är aktiv i.
6. Åt lunch med en kompis som just flyttat ensam till stockholm och inte känner så många än
7. Bakade muffins inför kvällens arrangemang
8. Åt jättenyttig middag, för endast 6 kronor (en lök, en bit vitkol, en morot och två champinjoner, närodlat). Hade tomatsås och pasta hemma.
9. Administrerade en söka-jobb-grupp hen startat på fejjan - många i bekantskapskretsen är utan jobb just nu, solidariskt sammarbete och kreativitet kan leda till att flera får jobb.
10. diskade, med ekologiskt diskmedel
11. Pratade med en vän om ett litet knäck nästa vecka
12. Tänkte igenom vilka vänner som inte blivit ordentligt inbjudna till roliga evenemang på Facebook - ingen ska känna sig utanför!
13. Hade (nykter) gleek-kväll med några vänner

Min vän är alltså solidarisk, politiskt aktiv, tar sitt jobbsökande på allvar, bryr sig om miljön, dricker inte på vardagar (trots att hen alltså skulle kunna). Till skillnad från Fredriks vakna mönstermedborgare har min vän L dessutom koll på sin privatekonomi och handlar billigt. Dessutom bakar min vän muffins.

Om man läser Fredriks kapitel några gånger framträder nämligen den här bilden av hens vakne mönstermedborgare:

1. Sköter inte sin privatekonomi (har fått påminnelser om hyran)
2. Dricker på vardagar (dricker med sin fotografkompis efter jobbet)
3. Umgås med knarkare (blev erbjuden knark på en fest i lördags.)
4. Umgås inte med sin familj, eftersom hon tycker pappan är tjatig (tackar nej till båtutflykt eftersom pappan skryter för mycket om sina båtkunskaper)
5. Är sexualmoralist (bråkade med sin tidigare rumskamrat eftersom hon gillade tillfälliga förbindelser. Av bråket drar hon slutsatsen att de inte passar så bra ihop)
6. Är osolidarisk (lovar syrran att hjälpa henne med barnen, men gör det inte)
7. Var inte särskilt ordentlig i skolan. (ska åka på språkresa eftersom hennes franskastudier på gymnasiet gick så dåligt)

Vakna Anna - Fredriks mönstermedborgare - är alltså en slarvig, lätt alkoholiserad egoist som tror att konsumentmakt och vanlig jävla tunnelbanehyfs ska rädda världen.

Att levla livet

Jag känner nästan aldrig nostalgi. Jag har aldrig nojjat över ålder. Det här är min hemlighet:

Level 1: Tutorial

Jag lärde mig hur kontrollerna fungerar: benen, armarna, rösten, språket. Level 1 gick på tid, efter ett tag var det helt enkelt dags att börja en riktig bana.

Level 2: Skolan

En klurig level. Det verkade som att lösningen var att bli så populär som möjligt, ha många vänner, förstå och kunna använda helt nya sociala spelregler. Utifrån de premisserna verkade Level 2 gå helt åt helvete för mig.

Men, tji fick jag! Som i alla bra TV-spel visade sig lösningen på gåtan vara att tänka helt annorlunda än vad det första intrycket gav för handen. Jag löste Level 2 genom att bli bög, hitta vänner i Stockholm och skaffa mig ett helt liv parallellt till det inskränka och begränsade i Surahammar. Till stöd hade jag så klart mina fyra medspelare S, T, B och A.

Narrativt är spelet upplagt så att de självklara svaren, de som alltså inte är lösningarna, presenteras överallt, av alla karaktärer, i spelet.

Under Level 2 fick jag även tillgång till en del mer avancerade spelalternativ: sex, hångel, åsikter, grymhet, alkohol. Riktig vänskap. Kärlek. Allt sånt där. Allt sånt som är mer spännande om en aldrig varit i kontakt med det tidigare. Saker som senare i spelet oftast saknar nyhetens behag.

Level 3: tidiga vuxenlivet

Verkar lätt, men är klurigare än Level 2. Allt tyder på att lösningen på vuxenlivet är att jobba så mycket som möjligt, bli framgångsrik, tjäna pengar, hänga i rätt kretsar, utbilda sig så mycket som möjligt, ha miljoner projekt på gång samtidigt, bli inne och häftig och härlig.

Men så var det inte. Lösningen på level 3 var att göra upp med allting som hänt i level 1 och 2. Helt oförutsägbart, det hade jag aldrig anat!

Level 4: Snart 30

Den här leveln har jag just börjat spela. Jag vet inte riktigt vad den handlar om. Det verkar som att ett centralt tema i level 4 är hotet från monstret: vardagen. Den självklara lösningen på level 4 verkar vara karriär och struktur. Men jag vet inte. Efter vad jag lärt mig från tidigare banor behöver jag nog se upp för den självklara lösningen.

När jag kommer till Level 5 kommer jag nog skratta åt hur självklar lösningen på level 4 var.

Varje nytt level verkar innebära nya utmaningar och monster som jag, på tidigare levels, aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat räkna med skulle uppstå. Det här spelet är hyffsat spännande. Av mig får det 4 av 5 poäng.

Post Scriptum

Att gymma är en väldigt nördig hobbie som passar tv-spelare perfekt. Det finns poängsystem, en spelar individuellt, en behöver hålla koll på mål och teknik. Till skillnad från sporter och annat grupp-socialt är gymmande perfekt för nördar som mig. Jag gymmar för att jag är nörd. Jag gymmar för att det ger mig ro. Jag gymmar för att jag inte gillar lagsporter. Jag gymmar inte av någon annan anledning. Eller jo, jag gymmar för att jag gillar TV-spel.

Gym-nördar som verkligen tar sitt nörderi på allvar slutar med en bodybuilderkropp a'la Gymgrossistens månadsblad. Jag har många parallella nörderier för mig - jag tar inte mitt gym-nörderi på så stort allvar. Men jag ser att bodybuilders relation till sina kroppar är samma som ihärdiga WOW-spelares relation till sina avatarer.

Deinde scriptum

#5 Social teknologi vs sociala proteser

Som tekniskt beskrivande term är "sociala medier" ganska värdelöst. Är fokus på medierad socialitet eller social medialisering?

Det är lätt att hamna i det teknikdeterministiska träsket: Facebook är en uppfinning som, på grund av uppfinningens (uppfinnarens) genialitet, har påverkat människors sätt att interagera. Det stämmer såklart inte, Facebook har lyckats svara mot någon slags behov.

Teknologi istället för medie

Det är även lätt att gå lite långt åt andra hållet, att påstå att Facebook bara är en teknologi som lyckats svara mot hur mänsklig socialitet fungerar. Människor är ett socialt flockdjur, Facebook är bara internet-versionen av hur människor umgås. Även det här blir lite förenklat och problematiskt, Facebook har påverkar sättet vi umgås på, förändrat majoritetens förhållande till tiden och rummet. Inte mycket, inte drastiskt, men lite grann.

Vi kan sätta Facebook i ett tekniskt sammanhang istället för ett medialt.

Facebook är en teknisk plattform som förhåller sig till hur människor umgås med andra människor.

Mycket teknik har påverkat hur vi umgås socialt. (självklart innebär all ny teknik en påverkan på hur vi umgås, men viss teknik har gjort det mer specifikt och riktat än annan). När radion kom började människor umgås runt radioapparaten. Det arrangerades radio-partyn. På ett radioparty åt en lämpligtvis bananer. Annan frukt lät för mycket. Inte bara familjen samlades runt radion, människor samlade ihop sina vänner och bekanta och släkt och familj. De lyssande i grupp. Det påverkade lyssnarnas socalitet i förhållande till tiden: programmet startade precis när det skulle starta och slutade precis när det skulle sluta. Umgänget var helt plötsligt tidsbestämt - det gick inte att komma lite sent, när det var slut så var det slut. Som en teaterpjäs, fast hemma hos någon i bekantskapskretsen. Ritualer. Nya sociala ritualer. Idag har alla varsin dator, vi lyssnar på radio enskilt, på våra egna tider.

Radion påverkade hur vi umgicks. Men radion hade inte det som syfte.

Distans-socialitet

En av mina närmsta vänner, H, flyttade till Berlin. Vi chattade lite på facebook, och bestämde oss för att träffas och dricka vin några timmar, via skype.

Umgängesformen var alltså det långa samtalet, det som sker på caféer, barer, vid middagar, det socialt exklusiva. Intima. Det som sällan sker medierat.

Det gick bra, vårt distans-vindrickande. Vi såg på varandra via webcamen, på samma sätt som en ser någon sitta på andra sidan cafébordet. Vi lyssande på samma musik och pratade om livet.

Det har hänt att någon som inte kunnat vara med på en fest deltagit via Skype. Via en dator. Videosamtal.

Skype-festande går sällan bra bra. Det fungerar så länge alla festdeltagare sitter tillsammans på samma plats, vid köksbordet. Personen på skärmen kan inte interagera på samma premisser som andra festdeltagare, ofta slutar det med att personen sitter själv, hör delar av festen, tillslut kopplar ifrån.

Efter mitt samtal med H kladdade jag ner en robot i min anteckningsbok, som skulle kunna lösa just det här. En mingel-robot, där någon via Skype skulle kunna styra roboten runt på en fest och interagera med människor och även andra robotar.

Teknik som baseras helt på sociala normer

För mig var det här en tankefigur. En teknik som helt är utvecklad för att göra det möjligt att fylla en specifik roll i människors sociala interkation, att delta i ett specifikt socialt sammanhang, att lösa ett specifikt problem i det sociala umgänget.

Det intressanta med det här perspektivet på teknik är alltså att det inte bara delvis, utan helt uteslutande, har som syfte att fylla en roll i det sociala spelet människor emellan. Telefonen handlar om kommunikation. Den här roboten handlar om socialitet, där kommunikation bara är en del.

Idag läste jag en artikel i Aftonbladet. (kom ihåg, jag länkar inte, jag sysslar inte med sånt) Någon - en västeråsare!! - har realiserat min tankefigur. Jätteintressant, tänker jag! Det specifika syftet med den här roboten är att gamla människor ska ha stöd av roboten i sin sociala kontakt med vårtpersonal och släkt. Eftersom roboten gör att människan-bakom-skärmen blir mer människo-aktig (kan gå runt, kolla åt olika håll, inte kräver teknisk kunskap) passar den alltså bra för gamlingar.

Här ser alltså utvecklarna sin robot som en protes, en ersättning för något frånvarande (i det här fallet en ersättning för riktig social närvaro).

Vi behöver inte se den här roboten som en protes. Vi kan lika gärna se den som ett stycker verksam, social teknologi. Den har utvecklats utifrån hur samtal och umgänge går till. Den underlättar och förlänger vår förmåga till socialitet. (Förlänger vår möjliga närvaro, sträcker ut den mänskliga kroppens närvaro i tiden, i rummet)

Viktiga sociala funktioner (att kunna gå runt, att kunna kolla åt olika håll, att kunna delta i samtal, att vara synlig) blir alltså här förflyttade fysiskt, datoriserat. Via en robot skulle jag kunna vara med på ett mingel. Jag skulle kunna gå runt och skåla med de övriga minglarna, jag skulle kunna delta i samtal på i princip samma sociala premisser som övriga.

Vad är Facebook?

Facebook är en social plattform som bygger på ett socialt-teknologiskt tänkande.

Samma principer som vi skapat för offline-socialitet har här applicerats på en internetbaserad plattform.

Tidigare nätbaserad socialitet (communityt, diskussionsforumet, mailinglistan) var tekniska, inte sociala, skapelser. De resulterade i nästan helt nya former av social interaktion. Socialitet i helt nya former. Nya premisser, nya normer.

På Facebook sker samma form av socialitet som i fysiska, sociala sammanhang - men i ett internetbaserat system. Småprat, kommentarer av saker en ser i sin vardag (nu med länkar), etc.

Istället för att kalla facebook för socialt medie kan vi alltså säga att det är en medieplattform som bygger på social teknologi.