Ögonblick vs. Tidsrymd

Jag läser en bok om databas-estetik. Och börjar fundera på flerdimensionella databaser. Och att ta sig fram genom en flerdimensionell rymd. Och den där filmen som A visade mig, där ett ett objekt roterar i fyra dimensioner.

Och av någon aneldning börjar jag tänka på tid som ett flerdimensionellt rum.

Och begreppet ögonblick, jämfört med begreppet tidpunkt.

Begreppet tidpunkt kan användas för att markera en plats i en flerdimensionell tidsrymd. En punkt i tiden. En punkt kan existera i ett oändligt antal dimensioner samtidigt. Koordinater för varje dimension är allt som behövs.

Ett ögonblick, däremot, låter inte som att det kan existera i särskilt många dimensioner.

Men åtminstone fyra. För ordet ögonblick refererar till den där tidpunkten då ögonlocket snabbt sluts och åter öppnas. Som liknar det som händer när slutaren (är det väl) i en systemkamera snabbt rör sig upp och ner och tar en bild. Tryck på avtryckaren - plötsligt blir det mörkt ett ögonblick, istället för ögat är det kamerans ljuskänsliga inre som utsätts för det ögat annars skulle se.

Och då måste ögonblicket innebära att tiden är fyrdimensionell. För ögonblicket för mig just nu är ju inte samma som för dig. Jag sitter i en soffa på ett café och läser en bok. Mina ögonblick sker i en helt plats än dina.

Och de här tankarna tar över, istället för att läsa boken så börjar jag skriva.

Det här är tankar jag inte har någon användning av. Inte nu, kanske aldrig. Ungefär som när jag vaknar och ibland minns en dröm. Skriver jag ned den eller berättar den för någon kommer jag minnas den, åtminstone ett tag. Om jag ignorerar den så svävar den iväg.

Jag tror att tanken kanske är helt värdelös. Men om jag funderar ett tag på den kanske det kommer något vettigt ut av att jag fått den.

Försäljarmaskulinitet

To: kundtjänst
from: max strandlund
Subject: Er "Flagship Store"

Hej mobiloperatören,

Jag heter Max och är kund hos er. Jag har en fråga ang. er "Flagship Store" i Stockholm.

Jag besökte er "Flagship Store" för att köpa en iPhone. När jag kom dit frågade jag den trevligare försäljaren (försäljare 1, kan vi kalla henne) varför det inte fanns några kassor. Hon sa att det var för att det här var er Flagship Store. Det gav en intimitet och närhet mellan mig och er försäljare. Det kändes förtroendeingivande, det stärkte såklart min individuella relation till ert varumärke.

Sedan blev intimiteten lite märklig.

Försäljare 2, en man, kom fram till oss när vi stod och försökte beställa min iPhone. Ert administrationssystem krånglade och knakade, därför drog det ut på tiden.

Han ställde sig bredvid mig och frågade om jag ville se "världens häftigaste iPhone-applikation". Jag svarade att jag gärna såg världens heftigaste iPhone-applikation. Det här var ju er "Flagship Store", här är både försäljare och kunder likar på butiksgolvet. Lika inför företaget, antog jag. Jag kände att min konsumtion var något vi gjorde gemensamt, era försäljare och jag.

Applikationen han visade hette Gym Babes. Den bestod av en film på en svettig, snuskig kvinna som sprang mot kameran. Fokus i filmen var på hennes guppande bröst. Er försäljare visade mig någonslags erotisk film.

Plötsligt kände jag mig lite utsatt i er intima "Flagship Store". Det blev väldigt tydligt att jag var den enda kunden i butiken.

Jag antar att er försäljare missbedömt vilken kundkategori jag tillhörde. För det första är jag bög. För det andra är jag väldigt övertygad och aktiv feminist.

Om någon absolut skulle visa erotik för mig i er "Flagship Store" skulle jag alltså hellre se att det var bög-erotik. Helst skulle jag såklart vilja att era försäljare helt lät bli att visa mig erotik när jag försöker köpa en iPhone.

Jag kände mig utsatt och utlämnad. Jag vill minnas att er försäljare t.o.m. sa "höhöhö", men det kan även vara en ren reproduktion av minnen från liknande händelser under min högstadieperiod.

Med anledning av detta har jag ett antal frågor och funderingar:

1. Vilken kundkategori trodde försäljaren att jag tillhörde?
Finns det några emblem, kläder eller atiraljer jag kan bära nästa gång jag besöker er "Flagship Store", som visar att jag inte vill se snuskiga filmer på svettiga bröst?

2. Kan ni tänka er att kanske placera en försäljardisk i er "Flagship Store"?
Intimiteten i er "Flagship Store" gick här över styr. Jag var senare i en annan mobilpoeratörs "Flagship Store". (en vän skulle också köpa en iPhone. Jag rekomenderade honom att undvika er) De hade många diskar, könummersystem, och bjöd dessutom på popcorn. Försäljaren var nästan för trevlig - jag var tvungen att påminna honom om 60-talets du-reform för att sluta kalla mig "ni". Som 26-åring blir det lätt ansträngt när äldre män kallar mig "ni".

Jag tror att en disk skulle påminna era försäljare om att de inte är hemma hos sig, och att deras kunder troligtvis inte vill se erotiska filmer när de köper sina mobiltelefoner.

3. Det har var absolut inte världens bästa applikation!
Det finns många applikationer som betydligt bättre passar in i beskrivningen "världens bästa applikation". Vill ni att jag skickar en lista på andra applikationer som era försäljare kan visa mig och andra kunder istället? Jag kan varmt rekomendera tech-bloggen Mashable för många bra tips vid idétorka. Jag tror att jag, som egenföretagare inom mediebranchen, skulle bli mer benägen att köpa en iPhone om jag blivit introducerad till någon av dessa applikationer.

Vänliga hälsningar

Max Strandlund
Trogen och i övrigt hyffsat nöjd kund

#3 Sociala medier är inte...

Supersuperkort version:
Sociala medier är inte...

1. ...anledningen till att Obama vann valet. Det var en folkstorm.
2. ...något som kan användas rätt eller fel. Förändringar har skett och sker kontinuerligt. Det beror på syftet.
3. ...en oändlig storhet. I Sverige är sociala medier Facebook, Twitter och bloggar.
4. ...en enhetllig medieform. Olika plattformar skiljer sig markant åt och ska förstås på helt olika sätt.
5. ...något nytt. Internet har alltid varit socialt.
6. ...ett hot mot journalistiskt producerade texter. Sociala medier fyller en helt annan funktion.

Två vänner har, oberoende av varandra, frågat om det är dem jag menar när jag skriver om unga pr-killar. Svaret är såklart nej, det här är en tankefigur snarare än en beskrivning av riktiga personer.

En medierad (nedskriven, av annan beskriven) version av en människa är bara en specifik tolkning av en liten del av vad den människan "är". Såklart. Den 20-årige pr-killen som är medie-guru är min tankefigur.

Jag försöker nog även göra upp med en del av mig själv. Den del som fortfarande tror att jag har någon speciell egenskap som gör att jag är bra på mediehantering. Kanske handlar det bara om specifika kunskaper jag har skaffat mig utifrån mina specifika erfarenheter? Jag är fullt medveten om att jag skapat min egen antagonist. Att ha något att tänka irriterat på när jag skriver. Det är smidigt, det gör det lättare att besegra henom.

Sociala medier är inte...

1. Inte anledningen till att Obama vann USA-valet
Obama-kampanjen genomfördes till stora delar på Facebook, hävdas det. Obama-kampanjens kampanj-gerenaler orkestrerade, enligt den här uppfattningen, framgångsrikt sina unga supporters via twitter-konton och facebook-grupper. Svenska politiker och pr-konsulter försöker lära sig av Obama-undret och tror att det stora slaget i årets valrörelse kommer ske på facebook.

Inget kunde vara mer fel. Obama hade många unga supporters, de använde sina primära medierade kommunikationsformer (alltså facebook, twitter, youtube, myspace) till att kommunicera med sina vänner och delta i valkampanjen. Det intressanta med obama-kampanjen var att så himla många deltog aktivt i den - vi får inte glömma de ofantliga mängder hembesök, demonstrationer, diskussionsmöten, torgmöten och flyerkampanjer som var en del av kampanjen. Så är det alltid i USA's valkampanjer - USA's politiska partier är valmaskinerier snarare än något annat. Kanske var det ovanligt många som deltog den här gången.

Från Sverige är det de medierade kampanjbidragen som vi ser - men kampanjen sträckte sig långt bortom youtube-filmer. De sociala medierna är ett självklart inslag i mångas liv - självklart fördes kampanjen då på facebook.

2. Inte något som kan användas rätt eller fel
Några datanördar har byggt twitter. Några andra har byggt Facebook. De är datanördar, precis som du och jag. De satt ner, kanske drack de öl, och diskuterade vilka verktyg som skulle finnas tillgängliga på facebook. Några helt vanliga nördar. Idéerna om rätt och fel är skapade i efterhand.

Sättet olika funktioner i sociala medier används förändras efter tid och kultur. Som exempel kan vi ta wall-funktionen på facebook (och, typ, exakt alla andra communities på internet sedan tidernas begynnelse). Wall-en är en efterapning av det tidigare klotterplanket, där sajtbesökare kunde lämna en hälsning på en hemsida. En språklig förändring har skett. Vi kan tala om tre faser. Under den första fasen var hälsningarna ofta en beskrivning av relationen en hade till wall-ägaren, typ "det här Simon, min bäste vän." Sen kom klotter-hälsningar, typ "vilken fin presentation du har". Idag är wall-hälsningar ofta en del av ett socialt samtal, där skribenten förväntar sig ett direkt svar, typ "vad gör du i påsk". Wall-funktionen har använts olika i olika sammanhang, det finns inget rätt eller fel sätt att använda den på.

Twitter var ursprungligen ett sätt att skicka SMS till många (alla) personer på samma gång. Alla SMS-ar (även det en rolig och märklig slump som mobiltelefontillverkarna aldrig riktigt trodde på), att bygga ett microbloggcommunity kring SMS var en bra idé. Sättet vi relaterar till twitter idag är långt ifrån idén om SMS-blogg, även om meddelandenas längd (twitters framgångsrecept) är beroende av detta. Varför får en inte använda twitter till envägskommunikation? Det beror väll på vad en vill säga och vad en vill ha för resultat?

3. Inte en oändlig storhet
I Sverige används primärt tre sociala medieplattformar: facebook, twitter och bloggar. Alla dessa tre plattformar är tydliga, enkla, lätta att förstå. Det finns andra sociala medieplattformar, många använder även sekundära communities kopplade till sin primäridéntitet - men det är de här tre som är de stora. Att prata om sociala medier bidrar till att skapa myten om det stora, nya - men de egentliga förändringarna är inte oändliga. Med rätt analytiska verktyg är de rätt lättöverskådliga.

4. Inte en enhetlig medieform
Twitter, facebook och bloggar är tre helt olika saker som måste förstås och beskrivas på helt olika sätt. De används av helt (eller delvis) olika anledning, fyller olika funktioner i vår kommunikation.

Dessutom - och det här är nog det viktigaste - de kan användas lite hur som helst. Många använder sin blogg till att beskriva sin vardag och har kanske tio läsare. Jag använder min blogg till att publicera texter. En gång för massor av år sedan skrev jag en c-uppsats om bloggande som social verksamhet, då läste jag några hundra bloggartiklar och några tusen bloggkommentarer. De flesta bloggartiklar handlade om a) beskrivning av ens vardag (idag har jag gjort det här), och b) kommentarer på massmedieartiklar (afonbladet skriver blabla, såhär tycker jag). Bloggar används alltså främst som en del av en social interaktion. Trots det använder jag min egen blogg till att skriva artiklar om helt andra saker. En blogg kan alltså vara många saker.

Facebook framför datorn skiljer sig drastiskt i användning från facebook i mobilen - speciellt i iPhone. Med min iPhone kan jag facebooka i realtid på tunnelbanan, något som skiljer sig från att bara facebooka när jag sitter framför datorn.

Vi får inte stirra oss för blint på tekniken - det är användningen som är det centrala om vi ska förstå sociala medier. Det går inte att använda de sociala medierna på rätt eller fel sätt - människor är kloka och använder sina sociala medier på ett för dem tillfredsställande sätt. Det är ok att Mona Sahlin använder sin twitter till envägskommunikation - om hon har en tanke med det.

5. inte någonting nytt
När jag var 14 kom jag på att jag nog inte var heterosexuell. I Surahammar, med 4000 invånare. Alla andra körde moppe. Bad luck. Jag hittade communityt Sylvester - där träffade jag K, senare M, ännu senare andra killar som bodde i Västerås. Jag hade ett parallellt liv på gay-communityt, jag åkte till Västerås i ensam hemlighet och träffade mina pojkvänner.

Sylvester och internet var, vill jag nog påstå, helt revolutionerande för det icke-heterosexuella communityt. Det var lättare att komma ut, det var lättare att få kontakt, det var lättare att hitta vänner och komma in.

Internet har liksom alltid fyllt en social funktion. Nörd-vännen hängde på IRC-kanalen #AmigaSWE (Amiga var en riktigt häftig dator som nördar använde under några år förr) - de ordnade fester, träffades, hade relationer. I sitt nörd-community. Lunarstorm fanns, etc etc. Internet är (har alltid varit, har som en av sina centralaste egenskaper) att vara socialt.

Två stora förändringar har skett, som skiljer nya sociala medier från gamla sociala medier. För det första har idén om det sociala mediet tagit klivet in i mainstream-kulturen - "alla" finns på ett socialt medie. Alla vet åtminstone om att det finns sociala medier. För det andra har vår relation till sociala medier ändrats - tidigare var Internet en plats för anonymitet. Idag är Internet snarare en plats för att komplettera sin egen identitet.

6. Inte ett hot mot journalistiken
En rädsla skapas. Den har, som många rädslor, ett ursprung i språket. Begreppet nya medier och sociala medier kan förstås som ett hot mot gamla medier. Det här stämmer så klart inte - nya medier är något kvalitativt annorlunda än romaner, Rapport eller såpoperor. Sociala medier är medierad socialitet - ordet medier är där bara för att de är medierade - via internet. Sociala medier är en del av att umgås snarare än en del av medieanvändning.

Det finns åtminstone två argument - förutom kvalitativa mätningar som visar att medieanvändningen inte minskar - som talar mot att sociala medier inte är ett hot mot journalistiken. För det första har multitasking ökat när det gäller medieanvändning. Att kolla på TV och surfa på nätet samtidigt är vanligt, att kolla på flera TV-kanaler parallellt är vanligt, att lyssna på radio och diska har varit vanligt jättelänge.

För det andra handlar en stor del av den kommunikation som sker via sociala medier om att kommentera klassiska medier. Bloggar kommenterar ofta nyhetssajter, facebook-diskusisoner handlar ofta om filmer eller tv-program. Eftersom (klassisk) medieanvändning är en stor del av vår vardag utgör den källan till mycket av vår sociala interaktion - även den medierade.

Alltså...
Den här listan hade såklart kunnat göras längre. Nu gör jag inte det. Jag kommer återkomma till punkterna i mer detalj senare. Det kommer nog även komma upp mer kompletterande punkter.

Jag skulle bli jätteglad om du kommenterade inlägget eller mailade mig kommentarer. Kram, och glad påsk!