Kommentarsfältens förbannelse - i helgen blir jag kommentator

I helgen ska jag använda sex timmar åt att delta i kommenterandet på de fyra stora tidningarnas webbplatser. Och SVT, såklart. Varför?

Varje morgon, när jag dricker morgonkaffe och äter lite müsli, läser jag fyra tidningar på webben: SvD, DN, Aftonbladet och Expressen. Jag scrollar igenom förstasidan, öppnar artiklar som verkar intressanta och som kommer sätta dagordningen för dagens mediemiljö.

Varje morgon ser jag den där lilla kommentarsfältsknappen, där jag kan klicka för att få se kommentarsfälten. Jag blir fashinerad. Hur kommer det sig att tidningarna låter alla världens lallande idioter uttrycka sitt förakt och allmänna hat på sina webbplatser? 5-10% av kommentarerna rensas bort för att de bryter mot tidningarnas uppförandekod eller mot lagen - det vi ser är alltså långt ifrån det värsta.

På dagarna på kontoret sitter jag och klurar på hur människor använder webben för sin sociala kommunikation och hur en kan förändra det. Som grund finns sociologiska studier, sentiment-mätningar, intressanta filosofers tänkvärda resonemang om varför och hur människor tänker kring sitt jag, det finns hundratals (tusentals?) verktyg för social interkation - kretsande kring vitt skilda områden som direktinteraktion, video, text eller bild, plats, händelse, webbplatser.

Trots det kan jag inte riktigt släppa den gnagande tanken på de stora tidningarnas kommentarsfält.

Det är så rått. Så dumt. Så märkligt. Så naket. Så ursprungligt.

Aftonbladet har just kommit på idén att kommentatorer kan kommentera varandras kommentarer.

När man pysslar med det märkligt flummiga begreppet och svåravgränsade intresseområdet sociala medier är det lätt att glömma att även kommenterandet av tidningsartiklar är en (neandertalar)typ av social interaktion.

Nu under valrörelsen var det extra tydligt. Det verkar som att just anhängarna till ett parti som verkar hata det mesta har exakt hur mycket fritid som helst att lägga på att ösa ut sin skit i kommentarstrådarna.

Jag har aldrig kommenterat på en tidnings hemsida.

På söndag tänker jag genomföra ett mediesociologiskt experiment - jag tänker ägna sex timmar åt att vara riktigt superaktiv i mediesajternas kommentarstrådar.

Jag vill ha reda på det här:

• Går det att faktiskt hamna i en diskussion med någon?
• Om en för fram sakliga argument - kommer någon att bemöta dem?
• Vad driver dem (mig) - vilka känslor får jag av att vara aktiv? Känner jag mig delatig av något?

Stay tuned - rapport publiceras i en blogg nära dig. På söndag. Förhoppnigsvis kommer resultatet blir en efterfrågad lite seriösare analys av hur kommentarsfält fungerar (används) med lite tips som folk (redaktörer) kan använda för att förbättra sina webbtjänster. Nu ska jag äta chocklad!