Kommer iPaden att lyckas?

Läsplattor (alltså iPads och alla efterapningar) säljer som smör. Kommer de förändra allt och innebära en justering av hur vi lever kulturen?

Jag är helt övertygat om svaret:

Jaa!! Allting som lanseras, som tidigare omnämnts i scifi, lyckas.

• Internet (all cyberpunk, Gibson t.ex.)
• Mobiltelefonen (startrek, star wars, och exakt ALL annan scifi)
• Smartphonen (the General Device, även den finns i exakt ALL scifi)
• Rymdresandet

Varför är det så? Jag vet inte, men det är helt uppenbart sannt (vadå, det står ju på internet, åtminstone nu, det är självklart helt korrekt).

Kanske är det så att scifi, även i dystopisk Gibson-form, öppnar upp för kulturell positionering och ger fantasin utrymme för specifika handlingar. Om någon börjar fantisera på något, då betyder det helt plötsligt att det är tänkbart. Fantasin kanske får en position i kulturen. Den positionen är det sedan bara att inta. Det är alltså enklare att lansea en mobiletelfon, Internet eller iPaden än exempelvis underhudsfettssaft (saft gjort på ditt eget underhudsfett).

Finns läsplattan / iPaden i Scifi?
Det digitala papret, eller en platta som du trycker på för att saker ska hända, DET har vi ju sett tusenmiljontals gånger i scifi-filmer, seriealbum och romaner.

Framtiden?
Om du lyckas producera och distribuera något av det här kommer du göra succé och bli rik:

• Jet Pak
• Flygande bil
• Ögonscanner-lås till dörr eller dator
• jättestor insekt eller en utomjording
• Laserverktyg
• Hologram-datorskärm
• Könsobestämdhet
• Glasögon (snygga) med inbyggd datorskärm
• Samhälle som helt styrs av en dator
• Robot-kompis
• Robot-husdjur
• Sex-robot

Det här cafét är deprimerande.

Jag satt på mitt favoritcafé. De stängde tidigt eftersom lokalen är abbonerad ikväll. Det enda cafét i närheten är det här.

Jag har råkat hamna här några gånger. Alla gånger har det varit samma sak:

Favoritcafét har varit fullt eller stängt. Jag har behövt sätta mig någonstans för att fördriva lite tid, kanske en fika inplanerad. Nu ska jag åka och jobba men först om en timme.

Här är det alltid tomt. Det är bara jag här nu.

De spelar lugna favoriter.

Det är fruktansvärd musik. "en sång för alla dom..." fyfan.

En kompis till mig var en dag väldigt kissnödig. Hen gick in här och frågade om det gick att låna toaletten. "Nej, tyvärr" blev svaret. Min kompis förklarade att hen var väldigt kissnödig, och verkligen behövde låna toaletten. Som vanligt var cafét helt tomt, trots att det var öppet. Svaret: "mm, jag vet, men tyvärr".

De har liksom lagt baren så vi som sitter i cafét har utsikt över hornsgatan. Istället för den trevliga gatan ner mot vatnet.

En man kom just in, ensam, beställde en kaffe. Sitter nu och nynnar med i "en sång för alla dem som inte hittat nån". Han sitter ensam. Vi är två här nu.

Det här är inte ett subkulturellt café. Det här cafét kommer aldrig vinna gulddraken. Det här cafét hamnar en på av misstag.

Jag har varit här tre gånger:

• C var stängt, för det var röd dag
• C var fullt, skulle träffa V, satte mig här så länge
• C stängde tidigt (det här är alltså idag), behöver slå ihjäl en timme.

Alltså seriöst.

Jag har varit här i tio minuter. Jag blir galen. Jag tar min kaffe som take-away itället, och går.

Over. Out and over. And out.

**

(edit, lite senare, lite mättare: ingen ska bli ledsen för att jag är lite neggo. Idag var personalen trevlig.)

Idag är det internationella kvinnodagen!

Internationella kvinnodagen finns. Nu är det upp till oss vad vi gör med den. Vi deltar, dansar, festar.

Visst, vi kanske hade formulerat det annorlunda om vi skapat det idag. Mer intersektionellt, feminismen har utvecklats en hel del sedan 1910. För inom det feministiska skeppet ryms även antirasism, postkolonialism, queerhet, kroppsaktivism, psykaktivism. Vi är, numera, en röra. Det var det inte 1910. Då var det kön. Klass och kön.

Det finns ett oändligt utrymme som vi behöver ta oss. Internationella kvinnodagen är en del. Det finns ingen motsättning mellan den dagen och andra dagar. Eller andra fighter.

Som på 1'a maj. Som på pride-festivalen. Vi tar plats. Utrymme. Vi påverkar rörelser i en riktning, genom att finnas där.

Jag firar internationella kvinnodagen genom att kolla på feministisk konst på webben.

Jag är inte på en feministisk fest idag, men jag firar själv hemma hos mig genom att påbörja nya projekt jag längtat efter länge.

**

Jag har inte gjort mycket annat politiskt än att blogga ett tag nu. Jag har inte haft några sammanhang.

Den här våren har jag blivit inbjuden till sammanhang. Till konstsammanhang. Till radikala sammanhang.

Nu ska jag återinföra det aktivistiska i mitt liv. Så firar jag. Epic, eller hur?