Ljudböcker är sagoberättande

En del bloggare och andra har snackat och skrivit om det här med ljudböcker de senaste månaderna.

Jag har egentligen inte mycket att säga i ämnet. Jag vill bara göra en egen reflexion.

Vad snackar de om?
De snackar om vad ljudboken "är" för någonting. Är det en bok? Är det teater? Hur mycket utrymme finns för skådespelande i ljudböcker? Varför har ljudböcker en lägre kulturell status än deras originalböcker?

Jaha?
Ja. Den här reflexionen bygger helt på mitt eget användande av ljudböcker.

Jag lyssnar på ljudböcker när jag ska sova. Jag släcker lampan, lägger mig i sängen och lyssnar på några kapitel. Innan jag började lyssna på ljudböcker brukade jag läsa några kapitel i en bok, eller några seriealbum, men det gör jag aldrig längre. Jag lyssnar på ljudböcker.

Den här kulturella formen känner jag igen. Det jag använder ljudböcker till.

Sagoberättande. Som föräldrar som berättar sagor för sina barn. Det finns visst utrymme för kreativitet och skådespel, men sagoberättandet som kulturell form skiljer sig helt från skådespeleriet. Den framförande parten (föräldern, ljudboksrösten) har inte den tolkande roll som skådespelaren har. Det förväntas inte att ljudboksläsaren/sagoberättaren tolkar om och gör en specifik uppsättning av verket, det finns knappast någon regissör inblandad. Det är en person som läser rakt upp och ned.

Ur mitt perspektiv är det ointressant att jämföra ljudböcker med teater. Eller radioteater. Eller radio. Eller något annat modernistiskt påfund.

För sagoberättandet är en egen kulturell form, med en alldeles egen historia och roll i vår kultur. Muntlig tradition, berättande, det har funnits länge. Det var så kunskap överfördes innan skriftspråket uppfanns (nej, jag säger inte att det det är någon slags exotisk rest från en svunnen tid, jag säger att det finns ett utrymme och att det är intressant i sig).

Alltså:

Jag tycker inte om att ljudböcker jämförs med teater, eller den diskussion om ljudböckers värde som jag sett. Ljudböckerna är en digital variant av en kulturell form som har sin aldeles egen position i kulturen.

Anekdotiskt (disclaimerrrr)
Okej, det här är självklart något jag skriver för att försvara min egen position och positionera mig där jag anser mig höra hemma trots att jag är en person som lyssnar på ljudböcker. Till Ljudbokens Försvar, kanske jag borde har skrivit i stället.