Det här cafét är deprimerande.

Jag satt på mitt favoritcafé. De stängde tidigt eftersom lokalen är abbonerad ikväll. Det enda cafét i närheten är det här.

Jag har råkat hamna här några gånger. Alla gånger har det varit samma sak:

Favoritcafét har varit fullt eller stängt. Jag har behövt sätta mig någonstans för att fördriva lite tid, kanske en fika inplanerad. Nu ska jag åka och jobba men först om en timme.

Här är det alltid tomt. Det är bara jag här nu.

De spelar lugna favoriter.

Det är fruktansvärd musik. "en sång för alla dom..." fyfan.

En kompis till mig var en dag väldigt kissnödig. Hen gick in här och frågade om det gick att låna toaletten. "Nej, tyvärr" blev svaret. Min kompis förklarade att hen var väldigt kissnödig, och verkligen behövde låna toaletten. Som vanligt var cafét helt tomt, trots att det var öppet. Svaret: "mm, jag vet, men tyvärr".

De har liksom lagt baren så vi som sitter i cafét har utsikt över hornsgatan. Istället för den trevliga gatan ner mot vatnet.

En man kom just in, ensam, beställde en kaffe. Sitter nu och nynnar med i "en sång för alla dem som inte hittat nån". Han sitter ensam. Vi är två här nu.

Det här är inte ett subkulturellt café. Det här cafét kommer aldrig vinna gulddraken. Det här cafét hamnar en på av misstag.

Jag har varit här tre gånger:

• C var stängt, för det var röd dag
• C var fullt, skulle träffa V, satte mig här så länge
• C stängde tidigt (det här är alltså idag), behöver slå ihjäl en timme.

Alltså seriöst.

Jag har varit här i tio minuter. Jag blir galen. Jag tar min kaffe som take-away itället, och går.

Over. Out and over. And out.

**

(edit, lite senare, lite mättare: ingen ska bli ledsen för att jag är lite neggo. Idag var personalen trevlig.)