Ha gärna åsikter om genusvetenskap! Men gör det inte utan att läsa det här. Jag försöker reda ut lite missuppfattningar som personer som inte pluggat samhällsvetenskap och humaniora ofta har om den delen av akademin. Det här är en sammanställning av lite praktiska och faktiska grejjer som kan vara bra att känna till innan du avfärdar genusvetenskapen.
[disclousure: jag har förresten läst genusvetenskap i ett år.]
Jag har ett personligt dilemma här. Jag tycker det är problematiskt att avfärda människors kritik och åsikter som baserat på brist på kunskap.
Därför säger jag: avfärda gjärna genusvetenskap, ha dina åsikter! Men du borde nog inte dömma något som du i ärlighetens namn förmodligen inte vet så där jättemycket om.
Det här är ett konstaterande, inte ett omdöme. Jag värderar inte akademisk kunskap eller akademiska färdigtheter över andra färdigheter. Jag kommer från Surahammar, jag är inte uppfostrad med storstadsmedelklassens nästan religiösa tilltro till det akademiska. Trots det har jag pluggat en del: ett års genusvetenskap, många års mediestudier, litelite juridik och ett misslyckat år med konst och engelska.
Jag tycker det är tråkigt att få mina egna färdigheter avfärdade, speciellt eftersom jag sällan får chansen att försvara mig. Själv är jag alltid nyfiken och intresserad, jag skulle aldrig avfärda någon annans kunskap eller färdigheter utan att först åtminstone läsa några wikipedia-artiklar!
Jag vet, avfärdandet handlar om ideologi. Jag vet, jag använder ett maktimpegrerat språk här - det är dessvärre det enda språk jag har. Det är även det enda språk som finns. Jag vet att ni som avfärdar genusvetenskap gör det av ideologiska skäl. Jag önskar bara att jag slapp den kritik som bygger på helt felaktiga föreställningar.
Alltså:
Alltså:
Makt, inte bara kvinnor
Genusvetenskap handlade från början om en kritik av andra akademiska ämnen, eftersom de ofta utelämnade kvinnor ur historien.
Men ämnet har förändrats.
Idag handlar genusvetenskap så klart en hel del om kön. Men även om andra frågor som har med makt att göra: sexualitet, kropp, postkolonialism, relationen mellan storstad och landsbygd, etc.
Jag pluggade genusvetenskap för att jag ville lära mig om hur makt fungerar. Jag tycker makt är väldigt viktigt, jag tycker det är viktigt att vi som samhälle funderar på hur makt uppstår och påverkar hur vi ser på världen.
Tvär vetenskap
Genusvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne.
Det finns en massa ämnen inom akademin: sociologi, historia, juridik, konst- och litteraturvetenskap, filosofi, etc.
Medie- och kommunikationsvetenskap är också ett tvärvetenskapligt ämne.
Tvärvetenskapliga ämnen jobbar horisontellt - de har fingrarna i alla syltburkar samtidigt. Tvärvetenskaplighet innebär att arbeta utifrån ämnesområde snarare än akademiskt område.
Att läsa genusvetenskap innebär alltå t.ex. att läsa historia med genusinrikting, sociologi med genusinrikting eller litteratur med genusinriktning.
Det finns därmed egentligen inget genusvetenskapligt arbetssätt (metod). När genusvetare sysslar med sociologi använder vi sociologiska arbetssätt.
Om vi återgår till medie- och kommunikationsvetenskap, som är mindre laddat: självklart är det viktigt för oss medievetare att se hur medierna och medieanvändandet utvecklats genom historien! Det är svårt att förstå varför och hur vi läser böcker idag, om vi inte funderar på skriftspråkets och läsandets historia.
Det finns inte många som BARA läser genusvetenskap!
Det är ganska många som läser genusvetenskap. Och du kanske undrar vad vi gör efter examen?
Svaret är: Nej.
De flesta som läser humanistiska eller samhällsvetenskapliga ämnen i Sverige sätter ihop en egen examen, bestående av lite olika ämnen och ett huvudämne.
Min grundexamen (kandidat) består av:
- Medie- och kommunikationsvetenskap (1,5 år)
- Genusvetenskap (1 år)
- Lite konst, engelska och juridik
Min examen är alltså i mitt huvudämne: medie- och kommunikationsvetenskap.
Jag är en medievetare som är intresserad av makt. Jag jobbar med marknadsföring och pr. Jag kanske egentligen inte har mycket användning av genusvetenskap i mitt jobb, men jag vill nog tro att det bidrar till mitt perspektiv på hur medier används och fungerar.
De som läser genusvetenskap som huvudämne siktar ofta på att jobba inom akademin, förresten.
Ideologiskt? Ja, och kritiskt!
Men alla ämnen är ideologiska. I många ämnen svänger ideologierna fram och tillbaks och hit och dit. En ideologisk strömning har makten ena året, nästa år har det svängt åt något annat håll.
Ta medie- och kommunikationsvetenskap som exempel. Inom ämnet finns en massa olika föreställningar som grundar sig på ideologi. Tidigare medievetare trodde att människor blev direkt påverkade av det de såg på TV (kind off). Idag hävdar många av oss att det inte verkar vara riktigt sant. Fast de ideologiska motsättningarna inom medie- och kommunikationsvetenskapen är inte lika infekterade och lika uppe på den allmänpolitiska agendan som inom genusvetenskapen!
Nationalekonomi är ett ämne som jag själv kan ha lite svårt för, eftersom det a) är så otroligt ideologiskt impregnerat, och b) ofta är impregnerat med ideologi jag själv motsätter mig. Men, jag tror fortfarande att ämnet tillför något!
Är det vetenskap? Fråga akademin!
Ska verkligen genusvetenskap få kalla sig ett akademiskt ämne, det är ju så ideologiskt!
Ja, jo, men samtidigt... så länge det använder sig av akademiska metoder och akademiska förhållningssätt så är det ju ett akademiskt ämne.
Det kanske låter lite förmätet, men det måste få vara akademin själv som bestämmer vad som är ett akademiskt ämne.
Det är egentligen rätt ointressant att fråga sig vad som är akademiskt kunskap. Det, om något, bygger på en idé om att akademiska ämnen är överlägsna andra ämnen! Så länge ett ämne använder vetenskapliga metoder och teorier (tvärvetenskap, remember), så är det vetenskapligt!
Det är lite klurigt att förklara varför frågan inte är så viktig. Vi kan jämföra med journalistik. Journalistförbundet ger ut pressleg till folk som jobbar med journalistik. De har alltså definierat vad som är journalistiskt arbete. Men de vägrar uttala sig om vad som är journalistik! Det är viktigt, både för journalistförbundet och samhället, att inte definiera vad som är journalistik.
Om ett ämne finns på universiteten, använder sig av vetenskapliga metoder, då är det ju ett akademiskt ämne. Men jag skulle aldrig få för mig att säga att något inte kan vara ett akademiskt ämne.
Tillför genusvetenskap något?
Främst är nog genusvetenskap ett kritiskt ämne - alltså ett ämne som kollar på andra ämnen och säger: Hallå! Ni har glömt det här! Eller: hallå, ni verkar ha gjort knasigt här!
Det här är väldigt viktigt. Innan genusvetenskap fanns brydde sig historikerna bara om män och kungar. Sen kom genusvetenskapen och sa: Hallå! Ni har glömt en massa viktiga saker, som påverkar historien! Det tillför såklart mycket till det akademiska ämnet historia.
Tänk själv: det är ju rätt skönt att bli motsagd ibland, eller överbevisad. Det håller dig fokuserad. Det var nog inga historier som ville utesluta kvinnor ur historien. Det hade bara råkat bli så. Sen kom genusvetenskapen och fixade biffen!
Men allvarligt, lär man sig något?
Jag vet inte, jag tror det. Men jag var intresserad av makt redan innan jag läste genusvetenskap, och fortsätte vara intresserad även efter. Jag kanske hade läst samma böcker endå?
Det här är en jätteklurig och intressant fråga. Den handlar om akademin i stort snarare om genusvetenskap specifikt.
Jag jämför återigen med mitt huvudämne.
Jag kan en himla massa saker om medier, hur de används, hur de skiljer sig åt, deras relation till samhället och världen, till ideologin, hur de påverkar människor, dess historia.
Jag tror att eftersom jag har en stor och djup förståelse för medier i allmänhet, så har jag en trygghet och en kunskap att ösa ur när jag jobbar med olika medierelaterade uppgifter specifikt. För ingen kan ju veta precis vilka kunskaper jag behöver kring medier för att sköta mitt jobb. Ingen kan förutspå det. Igår hade jag helt plötsligt användning av en artikel jag läste för en massa år sedan om hur människor började blogga!
Slutsats
Sådär!
Det är såklart okay att inte gilla genusvetenskap som ämne. Men nu när du har läst så här långt, då har du verktyg och kunskap att faktiskt ta ställning på riktigt - inte bara avfärda genusvetenskap baserat på dina fördomar. Kramen!
Genusforskning problematiserar alltså "det givna" och försöker bryta upp, kritisera och synliggöra delar av det vi tar för givet för att uppmärksamma föreställningar om vad som utgör det "normala" i teori och praktik - men ifrågasätter aldrig vad den genusvetenskapligt normativa bilden av "det givna" är för något. Genusvetenskapen menar alltså att de äger analysföreträde för vad som är "det givna" och ifrågasätter aldrig sin analys. Om någon gör det som råkar vara man, vit och heterosexuell så sägs det om denna att denna är rädd för att förändra sig. Härlig härskarteknik. http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka
SvaraRaderaHej, tryggve! Vad kul att du läst mitt inlägg, och dessutom tagit dig tid att lämna en kommentar,
SvaraRaderaJag håller inte med dig, jag tycker att genusvetenskapen ifrågasätter även sin egen bild av vad som är "det givna". Det viktigaste exemplet för mig, som jag även nämner kort i mitt blogginlägg, är att genusvetenskapen utmanat sin egen föreställning om kön som ordningsstruktur är mer central än andra ordningsstrukturer. Det har skett ett skifte, begreppet "intersektionalitet" som du säkert hört någon genusforskare svänga sig med någon gång är ett uttryck för den svängningen.
Det är även så att det inte finns ett enhetligt synsätt inom genusvetenskapen, kring vad den egna "analysen" "är".
Jag känner många genusvetare, men har aldrig hört någon av dem avfärda motargumentanter som rädda för förändring. Om du fört fram det här argumentet till mig (som du gjort nu) skulle jag svara rationellt genom att lyfta fram exempel som slår hål på din tes och därmed hela din argumentation (som jag gjort nu).
Jag håller med dig att det vore taskigt att avfärda dina synpunkter och åsikter som uttryck för rädsla. Jag tror att de är uttryck för ideologiska föreställningar. Du har dina ideologiska föreställningar, jag har mina. Jag misstänker att de ligger en bra bit ifrån varandra, men det är väl mest kul och intressant?
Anledningen till att jag skrev det här blogginlägget var just att faktiskt kunna ha sådana här diskussioner med de av mina vänner (vita, heterosexuella, män faktiskt ;) som slentrianmässigt avfärdar genusvetenskap. Jag vill slippa ge en grundkurs i vetenskapsfilosofi och vetenskaplig logik varje gång jag ska föra ett samtal, men jag är väldigt intresserad av vad de har att säga. Det är så jag förhåller mig till världen.
Förresten (ledsen att det blir långt här), retorik är väldigt kul! Jag har alltid använt engelskans Straw Man Argument när jag försökt förklara halmgubbe-retorik. Fånigt, det är ju faktiskt roligare på svenska. Jag skulle nog säga att det du gör i din kommentar, att ta ett exempel på något som någon dålig genusvetare gjort mot dig eller någon annan någon gång - är en form av halmgubbe-retorik. MEN om vi diskuterar retorik är det viktigt att minnas att det vi gör här är att ge uttryck för ideologi, det hade varit en annan sak om det här inte var ett så uppenbart ideologiskt laddat ämne. Min syn är att det inte gör något att du använder halmgubbe-argument, eftersom du ger uttryck för en ideologisk position (ger en redogörelse) snarare än att faktiskt försöka övertyga någon. Det är viktigt att se det som ideologi, annars kommer det sätt du förhåller dig till mitt svar (du kommer nog avfärda det även om jag nu totalt slagit hål på din tes) vara oförståbart.
*lägger ett bokmärke här för att plocka fram inlägget någon gång när det behövs*
SvaraRadera