19 mars 2011

Genusvetenskap: It's Tvärvetenskap, Stupid!


Ha gärna åsikter om genusvetenskap! Men gör det inte utan att läsa det här. Jag försöker reda ut lite missuppfattningar som personer som inte pluggat samhällsvetenskap och humaniora ofta har om den delen av akademin. Det här är en sammanställning av lite praktiska och faktiska grejjer som kan vara bra att känna till innan du avfärdar genusvetenskapen.

[disclousure: jag har förresten läst genusvetenskap i ett år.]

Jag har ett personligt dilemma här. Jag tycker det är problematiskt att avfärda människors kritik och åsikter som baserat på brist på kunskap.

Därför säger jag: avfärda gjärna genusvetenskap, ha dina åsikter! Men du borde nog inte dömma något som du i ärlighetens namn förmodligen inte vet så där jättemycket om.

Det här är ett konstaterande, inte ett omdöme. Jag värderar inte akademisk kunskap eller akademiska färdigtheter över andra färdigheter. Jag kommer från Surahammar, jag är inte uppfostrad med storstadsmedelklassens nästan religiösa tilltro till det akademiska. Trots det har jag pluggat en del: ett års genusvetenskap, många års mediestudier, litelite juridik och ett misslyckat år med konst och engelska. 

Jag tycker det är tråkigt att få mina egna färdigheter avfärdade, speciellt eftersom jag sällan får chansen att försvara mig. Själv är jag alltid nyfiken och intresserad, jag skulle aldrig avfärda någon annans kunskap eller färdigheter utan att först åtminstone läsa några wikipedia-artiklar!

Jag vet, avfärdandet handlar om ideologi. Jag vet, jag använder ett maktimpegrerat språk här - det är dessvärre det enda språk jag har. Det är även det enda språk som finns. Jag vet att ni som avfärdar genusvetenskap gör det av ideologiska skäl. Jag önskar bara att jag slapp den kritik som bygger på helt felaktiga föreställningar.

Alltså:

Makt, inte bara kvinnor
Genusvetenskap handlade från början om en kritik av andra akademiska ämnen, eftersom de ofta utelämnade kvinnor ur historien.

Men ämnet har förändrats.

Idag handlar genusvetenskap så klart en hel del om kön. Men även om andra frågor som har med makt att göra: sexualitet, kropp, postkolonialism, relationen mellan storstad och landsbygd, etc.

Jag pluggade genusvetenskap för att jag ville lära mig om hur makt fungerar. Jag tycker makt är väldigt viktigt, jag tycker det är viktigt att vi som samhälle funderar på hur makt uppstår och påverkar hur vi ser på världen.

Tvär vetenskap
Genusvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne.

Det finns en massa ämnen inom akademin: sociologi, historia, juridik, konst- och litteraturvetenskap, filosofi, etc.

Medie- och kommunikationsvetenskap är också ett tvärvetenskapligt ämne.

Tvärvetenskapliga ämnen jobbar horisontellt - de har fingrarna i alla syltburkar samtidigt. Tvärvetenskaplighet innebär att arbeta utifrån ämnesområde snarare än akademiskt område.

Att läsa genusvetenskap innebär alltå t.ex. att läsa historia med genusinrikting, sociologi med genusinrikting eller litteratur med genusinriktning.

Det finns därmed egentligen inget genusvetenskapligt arbetssätt (metod). När genusvetare sysslar med sociologi använder vi sociologiska arbetssätt. 

Om vi återgår till medie- och kommunikationsvetenskap, som är mindre laddat: självklart är det viktigt för oss medievetare att se hur medierna och medieanvändandet utvecklats genom historien! Det är svårt att förstå varför och hur vi läser böcker idag, om vi inte funderar på skriftspråkets och läsandets historia.

Det finns inte många som BARA läser genusvetenskap!
Det är ganska många som läser genusvetenskap. Och du kanske undrar vad vi gör efter examen?

Svaret är: Nej.

De flesta som läser humanistiska eller samhällsvetenskapliga ämnen i Sverige sätter ihop en egen examen, bestående av lite olika ämnen och ett huvudämne. 

Min grundexamen (kandidat) består av:
- Medie- och kommunikationsvetenskap (1,5 år)
- Genusvetenskap (1 år)
- Lite konst, engelska och juridik

Min examen är alltså i mitt huvudämne: medie- och kommunikationsvetenskap.

Jag är en medievetare som är intresserad av makt. Jag jobbar med marknadsföring och pr. Jag kanske egentligen inte har mycket användning av genusvetenskap i mitt jobb, men jag vill nog tro att det bidrar till mitt perspektiv på hur medier används och fungerar.

De som läser genusvetenskap som huvudämne siktar ofta på att jobba inom akademin, förresten.

Ideologiskt? Ja, och kritiskt!
Men alla ämnen är ideologiska. I många ämnen svänger ideologierna fram och tillbaks och hit och dit. En ideologisk strömning har makten ena året, nästa år har det svängt åt något annat håll.

Ta medie- och kommunikationsvetenskap som exempel. Inom ämnet finns en massa olika föreställningar som grundar sig på ideologi. Tidigare medievetare trodde att människor blev direkt påverkade av det de såg på TV (kind off). Idag hävdar många av oss att det inte verkar vara riktigt sant. Fast de ideologiska motsättningarna inom medie- och kommunikationsvetenskapen är inte lika infekterade och lika uppe på den allmänpolitiska agendan som inom genusvetenskapen!

Nationalekonomi är ett ämne som jag själv kan ha lite svårt för, eftersom det a) är så otroligt ideologiskt impregnerat, och b) ofta är impregnerat med ideologi jag själv motsätter mig. Men, jag tror fortfarande att ämnet tillför något!

Är det vetenskap? Fråga akademin!
Ska verkligen genusvetenskap få kalla sig ett akademiskt ämne, det är ju så ideologiskt!

Ja, jo, men samtidigt... så länge det använder sig av akademiska metoder och akademiska förhållningssätt så är det ju ett akademiskt ämne.

Det kanske låter lite förmätet, men det måste få vara akademin själv som bestämmer vad som är ett akademiskt ämne. 

Det är egentligen rätt ointressant att fråga sig vad som är akademiskt kunskap. Det, om något, bygger på en idé om att akademiska ämnen är överlägsna andra ämnen! Så länge ett ämne använder vetenskapliga metoder och teorier (tvärvetenskap, remember), så är det vetenskapligt!

Det är lite klurigt att förklara varför frågan inte är så viktig. Vi kan jämföra med journalistik. Journalistförbundet ger ut pressleg till folk som jobbar med journalistik. De har alltså definierat vad som är journalistiskt arbete. Men de vägrar uttala sig om vad som är journalistik! Det är viktigt, både för journalistförbundet och samhället, att inte definiera vad som är journalistik.

Om ett ämne finns på universiteten, använder sig av vetenskapliga metoder, då är det ju ett akademiskt ämne. Men jag skulle aldrig få för mig att säga att något inte kan vara ett akademiskt ämne.

Tillför genusvetenskap något?
Främst är nog genusvetenskap ett kritiskt ämne - alltså ett ämne som kollar på andra ämnen och säger: Hallå! Ni har glömt det här! Eller: hallå, ni verkar ha gjort knasigt här!

Det här är väldigt viktigt. Innan genusvetenskap fanns brydde sig historikerna bara om män och kungar. Sen kom genusvetenskapen och sa: Hallå! Ni har glömt en massa viktiga saker, som påverkar historien! Det tillför såklart mycket till det akademiska ämnet historia.

Tänk själv: det är ju rätt skönt att bli motsagd ibland, eller överbevisad. Det håller dig fokuserad. Det var nog inga historier som ville utesluta kvinnor ur historien. Det hade bara råkat bli så. Sen kom genusvetenskapen och fixade biffen!

Men allvarligt, lär man sig något?
Jag vet inte, jag tror det. Men jag var intresserad av makt redan innan jag läste genusvetenskap, och fortsätte vara intresserad även efter. Jag kanske hade läst samma böcker endå?

Det här är en jätteklurig och intressant fråga. Den handlar om akademin i stort snarare om genusvetenskap specifikt.

Jag jämför återigen med mitt huvudämne.

Jag kan en himla massa saker om medier, hur de används, hur de skiljer sig åt, deras relation till samhället och världen, till ideologin, hur de påverkar människor, dess historia.

Jag tror att eftersom jag har en stor och djup förståelse för medier i allmänhet, så har jag en trygghet och en kunskap att ösa ur när jag jobbar med olika medierelaterade uppgifter specifikt. För ingen kan ju veta precis vilka kunskaper jag behöver kring medier för att sköta mitt jobb. Ingen kan förutspå det. Igår hade jag helt plötsligt användning av en artikel jag läste för en massa år sedan om hur människor började blogga!

Slutsats
Sådär!

Det är såklart okay att inte gilla genusvetenskap som ämne. Men nu när du har läst så här långt, då har du verktyg och kunskap att faktiskt ta ställning på riktigt - inte bara avfärda genusvetenskap baserat på dina fördomar. Kramen!

14 mars 2011

Ljudböcker är sagoberättande

En del bloggare och andra har snackat och skrivit om det här med ljudböcker de senaste månaderna.

Jag har egentligen inte mycket att säga i ämnet. Jag vill bara göra en egen reflexion.

Vad snackar de om?
De snackar om vad ljudboken "är" för någonting. Är det en bok? Är det teater? Hur mycket utrymme finns för skådespelande i ljudböcker? Varför har ljudböcker en lägre kulturell status än deras originalböcker?

Jaha?
Ja. Den här reflexionen bygger helt på mitt eget användande av ljudböcker.

Jag lyssnar på ljudböcker när jag ska sova. Jag släcker lampan, lägger mig i sängen och lyssnar på några kapitel. Innan jag började lyssna på ljudböcker brukade jag läsa några kapitel i en bok, eller några seriealbum, men det gör jag aldrig längre. Jag lyssnar på ljudböcker.

Den här kulturella formen känner jag igen. Det jag använder ljudböcker till.

Sagoberättande. Som föräldrar som berättar sagor för sina barn. Det finns visst utrymme för kreativitet och skådespel, men sagoberättandet som kulturell form skiljer sig helt från skådespeleriet. Den framförande parten (föräldern, ljudboksrösten) har inte den tolkande roll som skådespelaren har. Det förväntas inte att ljudboksläsaren/sagoberättaren tolkar om och gör en specifik uppsättning av verket, det finns knappast någon regissör inblandad. Det är en person som läser rakt upp och ned.

Ur mitt perspektiv är det ointressant att jämföra ljudböcker med teater. Eller radioteater. Eller radio. Eller något annat modernistiskt påfund.

För sagoberättandet är en egen kulturell form, med en alldeles egen historia och roll i vår kultur. Muntlig tradition, berättande, det har funnits länge. Det var så kunskap överfördes innan skriftspråket uppfanns (nej, jag säger inte att det det är någon slags exotisk rest från en svunnen tid, jag säger att det finns ett utrymme och att det är intressant i sig).

Alltså:

Jag tycker inte om att ljudböcker jämförs med teater, eller den diskussion om ljudböckers värde som jag sett. Ljudböckerna är en digital variant av en kulturell form som har sin aldeles egen position i kulturen.

Anekdotiskt (disclaimerrrr)
Okej, det här är självklart något jag skriver för att försvara min egen position och positionera mig där jag anser mig höra hemma trots att jag är en person som lyssnar på ljudböcker. Till Ljudbokens Försvar, kanske jag borde har skrivit i stället.

Kommer iPaden att lyckas?

Läsplattor (alltså iPads och alla efterapningar) säljer som smör. Kommer de förändra allt och innebära en justering av hur vi lever kulturen?

Jag är helt övertygat om svaret:

Jaa!! Allting som lanseras, som tidigare omnämnts i scifi, lyckas.
  • Internet (all cyberpunk, Gibson t.ex.)
  • Mobiltelefonen (startrek, star wars, och exakt ALL annan scifi)
  • Smartphonen (the General Device, även den finns i exakt ALL scifi)
  • Rymdresandet
Varför är det så? Jag vet inte, men det är helt uppenbart sannt (vadå, det står ju på internet, åtminstone nu, det är självklart helt korrekt).

Kanske är det så att scifi, även i dystopisk Gibson-form, öppnar upp för kulturell positionering och ger fantasin utrymme för specifika handlingar. Om någon börjar fantisera på något, då betyder det helt plötsligt att det är tänkbart. Fantasin kanske får en position i kulturen. Den positionen är det sedan bara att inta. Det är alltså enklare att lansea en mobiletelfon, Internet eller iPaden än exempelvis underhudsfettssaft (saft gjort på ditt eget underhudsfett).
    Finns läsplattan / iPaden i Scifi?
    Det digitala papret, eller en platta som du trycker på för att saker ska hända, DET har vi ju sett tusenmiljontals gånger i scifi-filmer, seriealbum och romaner.

    Framtiden?
    Om du lyckas producera och distribuera något av det här kommer du göra succé och bli rik:
    • Jet Pak
    • Flygande bil
    • Ögonscanner-lås till dörr eller dator
    • jättestor insekt eller en utomjording
    • Laserverktyg
    • Hologram-datorskärm
    • Könsobestämdhet
    • Glasögon (snygga) med inbyggd datorskärm
    • Samhälle som helt styrs av en dator
    • Robot-kompis
    • Robot-husdjur
    • Sex-robot

    13 mars 2011

    Det här cafét är deprimerande.


    Jag satt på mitt favoritcafé. De stängde tidigt eftersom lokalen är abbonerad ikväll. Det enda cafét i närheten är det här.

    Jag har råkat hamna här några gånger. Alla gånger har det varit samma sak:

    Favoritcafét har varit fullt eller stängt. Jag har behövt sätta mig någonstans för att fördriva lite tid, kanske en fika inplanerad. Nu ska jag åka och jobba men först om en timme.

    Här är det alltid tomt. Det är bara jag här nu.

    De spelar lugna favoriter.

    Det är fruktansvärd musik. "en sång för alla dom..." fyfan.

    En kompis till mig var en dag väldigt kissnödig. Hen gick in här och frågade om det gick att låna toaletten. "Nej, tyvärr" blev svaret. Min kompis förklarade att hen var väldigt kissnödig, och verkligen behövde låna toaletten. Som vanligt var cafét helt tomt, trots att det var öppet. Svaret: "mm, jag vet, men tyvärr".

    De har liksom lagt baren så vi som sitter i cafét har utsikt över hornsgatan. Istället för den trevliga gatan ner mot vatnet.

    En man kom just in, ensam, beställde en kaffe. Sitter nu och nynnar med i "en sång för alla dem som inte hittat nån". Han sitter ensam. Vi är två här nu.

    Det här är inte ett subkulturellt café. Det här cafét kommer aldrig vinna gulddraken. Det här cafét hamnar en på av misstag.

    Jag har varit här tre gånger:

    • C var stängt, för det var röd dag
    • C var fullt, skulle träffa V, satte mig här så länge
    • C stängde tidigt (det här är alltså idag), behöver slå ihjäl en timme.
    Alltså seriöst.

    Jag har varit här i tio minuter. Jag blir galen. Jag tar min kaffe som take-away itället, och går.

    Over. Out and over. And out.

    **

    (edit, lite senare, lite mättare: ingen ska bli ledsen för att jag är lite neggo. Idag var personalen trevlig.)

    08 mars 2011

    Idag är det internationella kvinnodagen!

    Internationella kvinnodagen finns. Nu är det upp till oss vad vi gör med den. Vi deltar, dansar, festar.

    Visst, vi kanske hade formulerat det annorlunda om vi skapat det idag. Mer intersektionellt, feminismen har utvecklats en hel del sedan 1910. För inom det feministiska skeppet ryms även antirasism, postkolonialism, queerhet, kroppsaktivism, psykaktivism. Vi är, numera, en röra. Det var det inte 1910. Då var det kön. Klass och kön.

    Det finns ett oändligt utrymme som vi behöver ta oss. Internationella kvinnodagen är en del. Det finns ingen motsättning mellan den dagen och andra dagar. Eller andra fighter.

    Som på 1'a maj. Som på pride-festivalen. Vi tar plats. Utrymme. Vi påverkar rörelser i en riktning, genom att finnas där.

    Jag firar internationella kvinnodagen genom att kolla på feministisk konst på webben.

    Jag är inte på en feministisk fest idag, men jag firar själv hemma hos mig genom att påbörja nya projekt jag längtat efter länge.

    **

    Jag har inte gjort mycket annat politiskt än att blogga ett tag nu. Jag har inte haft några sammanhang.

    Den här våren har jag blivit inbjuden till sammanhang. Till konstsammanhang. Till radikala sammanhang.

    Nu ska jag återinföra det aktivistiska i mitt liv. Så firar jag. Epic, eller hur?