#2: Föreställningar om den sociala medievärlden

KARAKTÄRER
SOCIALT MEDIUM - en kille, runt 20. Modernt nörd-klädd med stora svarta glasögon. Har sin iPhone 3Gs i ständig beredskap.

POLITIKERN - En man, runt 50. Klädd i illasittande dressman-kostym och en slips som var modern någon gång i början av 80-talet. Intryck: förvirrad och tråkig. Stressat och kortfattat språk.

TWITTER-FLÖDET - klädd i ett smutsigt lakan med två utklippta hål för ögonen.

SCENANVISNING
Längst fram på scenkanten står tre höga pallar. De står jämt utspridda över scenen, frän vänster till höger.

SCEN 1
Alla tre karaktärerna gör entré. Under tystnad sätter de sig till rätta på varsin pall. TWITTER-FLÖDET till vänster, det SOCIALA MEDIUMET i mitten och POLITIKERN till höger.

SOCIALT MEDIUM
Jag är ett socialt medium! Jag kan mediera mellan verkligheten (pekar på politikern) och de lösdrivande andarna på Internet (pekar på twitter-flödet)! Jag kan skåda in i medvetandet hos den högsta makten, hos opinionen!

POLITIKERN
Vad säger de, vad säger de?

SOCIALT MEDIUM
Ååååååh, jag kan, jag kan. Jag kan förstå och tolka opinionens innersta väsen! Men jag kan mer! Jag kan styra, påverka den medierade opinionen, jag kan styra dessa högre, osynliga väsen i den riktning jag vill! Ååååååh, aaaaah, med min magiska och heliga pryl (håller upp sin iPhone) kan jag se in i samtiden!

POLITIKERN
Vad säger de? Vad vill de?

SOCIALT MEDIUM
ÅÅÅÅåååh, aaaaah, jag känner kraften! Jag har, genom åratals träning på den nuvarande andevärldens föregångare bemästrat den högsta och mest magiska kunskap som finns att tillgå i vår temporära verklighet! Jag kan TALA MED ANDARNA! AAAaaah, ååååh, uuuh.

POLITIKERN
Vad säger de?

SOCIALT MEDIUM
Jag åkallar er ålderdomliga andar. Jag åkallar dig ICQ, jag åkallar er MUD'ar och IRC-kanaler! Jag åkallar dig Lunarstorm! #AmigaSWE, stå mig bi! Stå mig bi! Aaaah, ååååh...

(hummar för sig själv, stirrar på sin iPhone)

Ableson, stå mig bi! Williams, stå mig bi! Fitzpatrick, stå mig bi! Aaaah, ååååh...

TWITTER-FLÖDET
magstr: @grbul me2.. 2.000 i kvarskatt! OMG!! I älskr skatt ;( #skatt #politik #förstörd-midsommar

SOCIALT MEDIUM
Åååh, andarna skriker efter lägre skatter! De säger, att de älskar dig! De vill ha dig!

POLITIKERN
Åh, ojojoj! Så märkvärdigt! Säg till dem att jag genast ska lyda deras befallning. Lugna andarna, be dem ha tålamod.

SOCIALT MEDIUM
Andarna kräver handlingskraft! Nu!

(det sociala mediumet vänder sig till twitter-flödet, säger med högtravande röst:)

politikern: @magstr Med MIG slipper du kvarskatt! Aldrig mer kvarskatt! #skatt #politik

POLITIKERN
Vad händer? Vad säger de?

SOCIALT MEDIUM
Oooh, aaah, andarna är upprörda. Ring din pressekreterare! Ring Debatt! Ring Uppdrag Granskning!

#1: Introduktion

Jag har finurlat länge på ett intressant sätt att beskriva sociala medier, ett sätt som rättar till de många misstag som pr-folk och (mestadels unga) politiker har begått när de försöker beskriva vad sociala medier "är" och dess användningsområden. Resultatet: en serie blogginlägg.

Jag har funderat i flera år på det här, men aldrig riktigt hittat något bra forum att publicera det i. Det är en serie ofärdiga tankar, jag tänker att om jag publicerar dem här kanske andra kan hitta de gillar (eller ogillar) och bygga vidare på. Tankarna har kommit upp lite här och där. Jag är medievetare på master-nivå, vilket gör att jag plöjer igenom litervis med teorier om både sociala och icke-sociala (??) medier - något som såklart väckt en del tankar i ämnet. Jag arbetar med mediekommunikation, har tidigare arbetat både som informatör, webbredaktör och pressekreterare - även där har jag såklart haft anledning att tänka en del kring sociala medier. Men framförallt tror jag att min (queerfeministiska) vänsterradikala aktivism kommer vara en styrka i det här (obetalda, såklart) arbetet. Jag förhåller mig kritisk till allt jag gör, även det jag själv säger till människor som ber mig om råd i mediefrågor.

Det jag tänker göra är alltså att...

Hitta ett produktivt perspektiv på sociala medier som är användbart både för medieanvändare och mediearbetare.

Typ.

Internet har alltid varit socialt
I tidernas begynnelse skrevs boken New media. Sedan dess (lite innan dess, om vi ska vara exakta) har termen Nya medier använts för att referera till den nya, digitaliserade, datoriserade medievärld som gjort sitt stora genombrott under 90-talet. Boken blev en blockbuster och alla läste den. Begreppet New Media gjorde storslagen entré och succé. Idag är inte nya medier ett nytt begrepp längre. De nya medierna har slutat vara nya. Det vore närmast socialt självmort för en mediearbetare att använda begreppet nya medier idag. Det pratas ofta om digitala medier istället, men det är knappt att det kan användas.

Det samma gäller även för begreppet sociala medier. Begreppet har funnits så länge att vi borde kunna släppa det nu. Internet har - med communities, chatrum, bbs-er, MUDar och IRC-kanaler - alltid varit socialt. Det har alltid funnits utrymme för socialitet på internet. Det är inte det sociala som är nytt med de "sociala" medierna. Det är andra saker.

För det första har vissa plattformar (Facebook, Twitter, YouTube, MySpace) blivit så välbefolkade att vi nästan kan räkna med att alla finns där.

För det andra har bloggportalerna (blogger, wordpress) skapat gemensamma spelregler för hur bloggar ska kommunicera med varandra. Bloggarna kan kommunicera med varandra plattformsoberoende.

För det tredje finns det en starkare koppling mellan den individuelle medienavändaren och dennes användare på det sociala mediet. Avatarerna i de sociala medierna refererar direkt till en riktig människa i den fysiska världen.

För det fjärde har nya gadgets (smartphones, etc) inneburit att vi kan nå internet lite när vi vill - vi är inte längre beroende av en dator. Det här kan potentiellt vara en riktigt stor förändring i vår relation till vår medievärld.

Med andra ord, det HAR hänt en massa saker de senaste åren. Däremot har internet inte, helt plötsligt, blivit radikalt annorlunda. Introduktionen av begreppet sociala medier gör att det ser ut som att något radikalt har förändrats.

Vilka skriver jag för?
Ofta hör jag någon ung pr-kille säga något i stil med att "företag vet inte hur man använder sociala medier på RÄTT SÄTT". Jag vet inte riktigt vad rätt eller fel sätt är. Oftast menar den här unge pr-killen (killar, alltid killar) att bara man gör som det är tänkt så blir man framgångsrik. Det här bygger såklart på en rad olika missuppfattningar. Det finns inget rätt eller fel sätt att använda sociala medier. Däremot finns det många olika perspektiv att se på sociala medier. Det finns även, så klart, mer eller mindre genomtänkta sätt att använda sociala medier.

Mitt argument är att de här teknik-centriska pr-killarna i 20-årsåldern har fått definiera vad sociala medier "är". Det är såklart problematiskt.

Jag skriver för att jag vill visa att det finns alternativ till de unga teknik-centriska pr-killarna. Jag skriver för att mediekritiken ska gälla även de sociala medierna.

Om blogginläggsserien
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i mina olika inlägg än. Jag har några idéer, men jag kanske ändrar mig. Jag kommer absolut komma på nya saker att skriva om.

- Vad sociala medier INTE är
- Vad har ett teknik-centriskt perspektiv inneburit?
- Vilka nya frågor väcker ett användarperspektiv?
- Vilka nya frågor väcker ett textperspektiv?
- Vad skiljer de olika plattormarna åt?

Så, håll till godo!

Alla språknördar jublar när Hen gör entré!

Könsneutrala pronomen introducerades för några år sedan i det svenska språket. Istället för hon och han kan vi nu skriva "hen". "Henne" och "honom" kan bytas ut mot "henom". Första person obestämd form singular "Man" kan bytas ut mot "en". Vi språknördar reagerar så klart med flerfaldiga hurrarop!!!

Dessa pronomen placeras alltså i betydelsegrupperna definitiva personliga, definitiva possessiva, samt interrogativa generaliserande pronomen. Det kommer mängder med förslag på hur det svenska språket kan utvecklas. Språket är en kulturell form, förändringar i kulturer innebär förändringar i språket. Språk är inte (kan inte vara) toppstyrda, de evolverar, förändras.

En del förändringar uppstår som resultat av kulturella situationer och behov. Andra uppstår efter förslag från idogt kämpande förändringsförespråkare, som kommer med förslag. Det är sedan språkanvändarna som avgör om de nymodiga förslagen och förändringarna faktiskt ska användas.

Det är vi som använder språket som avgör om könsneutrala pronomen ska användas. Med tanke på hur mycket smidigare vissa språkformer blir med dessa nya, könsneutrala pronomen är valet självklart.

Jag skriver mycket. Jag skriver akademiska texter, jag skriver artiklar, precis som alla andra skriver jag på en roman som förmodligen aldrig blir klar. Jag arbetar en del som copywriter. Jag älskar språket.

Dessa undebara nya pronomen öppnar för helt nya vägar genom språket. Språkliga träskmarker som tidigare, av praktiska skäl, måst undvikas kan nu beträdas. Som vi längtat!

Debatten
Som ett av samtidens alla bevis för hur centrala könsföreställningarna är för vår kultur kan den ilska som dessa små pronomen orsakat nämnas. (Wuhh, meningsbyggnad!) Vi som gillar könsneutrala pronomen påstås vilja ta ifrån människor deras kön. Hur skulle det gå till, har jag verkligen påstått det, tänker jag.

Som ett extremt exempel på en hatare kan Wollin nämnas - hen ger uttryck för sin könsfundamentalism i Aftonbladet. Wollin tolkar ordet Hen som ett försök att ta bort könet från språket helt, och därmed även göra alla människor könsneutrala. Inte mig emot, i och för sig, men det är rimligtvis inte ett möjligt resultat av en så liten språklig förändring. Wollin tror sig även veta att vi som gillar könsneutrala pronomen är någon slag extremister som skulle bli upprörda om hon var naken.

Magnusson är ett annat aftonbladet-exempel på någon som liksom missuppfattat hela grejjen och tror att vi queers vill att alla ska vara exakt lika - när vi snarare vill att alla ska få vara precis så olika de vill utan att några aftonbladet-skribenter ska skratta ut oss.

Endast existensen av könsneutrala pronomen leder till ramaskrin bland könsfundamentalister. De hånar, de skrattar de skriker. Det enda argumentet som egentligen framförs mot könsneutrala pronomen bygger på märkliga missuppfattningar: könsneutrala pronomen innebär att alla människor blir exakt lika. Märkligt, det är ju snarare könsfundamentalisterna som verkar vilja att alla ska vara exakt lika. Vi som inte är eller vill vara könsstereotypa blir till ingenting, snarare än något annat. Wollin och Magnusson lyckas liksom missa poängen - det här gör språket mer mångsidigt. Fler saker kan beskrivas. Fler personer kan få språklig existens.

Jag tänker inte återge hela debatten. Jag kan däremot starkt rekomendera två intellektuellt hederliga svar. Super-bloggaren Trollhare argumenterar starkt mot Wollin på sin blogg. Tidskriften Ful sågar Magnussons märkliga Aftonbladet-logik med sin replik.

Det här är alltså inte ett inlägg i debatten om existensen av detta nya pronomen. Det är istället en hyllning till språklig utveckling. Jag är visserligen queerfeminist, men jag är även språknörd.

Jag struntar tillfälligtvis i debatten och försöker istället förklara varför könsneutrala pronomen är gamma, guld och gulliga grävlingar för oss språknördar.

Problem som blir lösta

Om du som jag är en person som skriver mycket känner du till problemet som könsdefinitiva pronomen innebär.

Det är numera brukligt att använda ett könsneutralt språk när kön inte är centralt. Det innebär att vissa språkliga former i princip helt måst undvikas i tillämpat skrivet språkbruk.

Ju fler språkliga former som finns tillgänligare, ju fler val skribenter och författare har, desto allsidigare och intressantare blir den skrivna texten. Språklig omväxling verkar inbjudande på läsaren. Texten blir spännande och mångformig.

1) Om man skriver i interrogativ generaliserande form handlar allt bara om män.

När vi ska skriva generaliserande texter vill vi såklart undvika könsbestämda pronomen. Historiskt har skrivande på svenska främst utövats av män, beksrivit en männens värld. Sedan 70-talet har icke-män välkomnats ut i offentligheten. Innan dess kunde "man" referera till människor i allmänhet eftersom kvinnor var satta på undantag. Nyordningen efter 70-talet innebar att interrogativ generaliserande form i princip slutade användas, trots att den ofta är användbar.

Speciellt i akademisk text är denna språkliga form värdefull. Många hävdar att formen bör undvikas eftersom den är för torr och tråkig - den bjuder inte riktigt in läsaren i texten. Meningen...

Om man fokuserar på språkanvändning istället för språkregler blir synen på språket intressantare.

...låter tråkigare än...

Om vi fokuserar på språkanvändning istället för språkregler blir synen på språket intressantare.

....enligt vissa kritiker. Jag håller inte med, ett varvat språk där olika språkformer blandas gör läsningen intressantare. Interrogativ generaliserande form innebär en självklar och nykter direkthet som andra språkformer inte lyckas uppbringa. Bestämda personliga eller possesiva pronomen (om vi fokuserar...) låter så himla högtravande och förståsigpåigt. Jag undviker gärna det. Jag vill inte uppfostra mina läsare, det får de göra själva.

2) Vi slipper forcera in plural-former överallt
Det vanligaste sättet att gå runt problemet med svenskans könsbestämda pronomen är att skriva i plural-form. Detta gäller förövrigt även engelsk text. Om vi tänker oss en akademisk text som presenterar en undersökning om pensionärers medieanvändande så presenteras textens "hen" oftast i plural:

Pensionärer ägnar mer än sex timmar om dagen åt tv-tittande.

Det går liksom inte att skriva om en obestämd pensionär i singular - då kommer könsbestämda personliga pronomen i vägen. Med hen-forme kan vi ingående beskriva en obestämd singulär pensionär.

Vissa har gått runt det här problemet genom att skriva "hon/han" överallt. Det ser både fånigt ut och innebär ett ennu starkare fokus på den imaginära pensionärens ovidkommande könstillhörighet. Dessutom är det bara ytterligare en repitition om könsdikotomins dualistiska form, trots att det är sammanhanget ovidkommande.

Här öppnar alltså könsneutrala pronomen för att beskriva en imaginär pensionär utan att strula med kön.

Genomsnittspensionären ägnar sex timmar om dagen åt tv-tittande. Hen läser morgontidningar på papper i betydligt högre utsträckning än genomsnittet. Är pensionären över 80 år har hen även med stor sannorlikhet en stor eller mycket stor skepcis mot datorer och internet.

Som sagt, vi språknördar jublar i vår mobbade ensamhet!

3) Det blir skribenten, inte språket, som avgör när kön är relevant.
Pronomen har en teknisk roll i språket. Det finns pronomen i typ varenda liten mening. Könsbestämda pronomen leder till att kön får en central roll i nästan varenda mening som skrivs, oavsett om man vill det eller inte.

Så fort jag skriver om någon behöver jag veta dennes/dennas kön. Annars blir det fel. Av någon anledning blir många märkvärdigt superupprörda om en råkar felbedöma eller felbeskriva deras kön.

Så fort jag skriver om någon poängterar jag dennes/dennas kön. Detta repetitiva återskapar könet som central kulturell organiseringsprincip.

Det är detta ständigt reproducerade återskapande som har lett fram till att könsfundamentalisterna inte ens kan förstå vad alternativet till könsfundamentalism skulle vara. Könsuppdelningen är så viktig för könsfundamentalisten att hen inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig hur världen skulle organiseras om vi inte hade kön som primär organisatorisk princip. Alla kommer bli likadana, skriver/skriker könsfundamentalisten i ilsken skräck.

Alltså...
Det här är såklart politik. Många språk (kinesiska, georgiska, finsk-ugriska språk, persiska, etc.) saknar eller har andra könsbestämda pronomen. Det har inte lett till att dessa språkområden blivit av med könsmaktsordningen. Förändrigen är liten och valfri - trots det har den resulterat i högljudda protester från både politiker och Aftonbladet-krönikörer.

Hade det inte blivit någon diskussion, hade ingenting kunnat förändras. Om ingen kände sig ifrågasatt och tvingades tänka i tidigare okända banor hade hen-reformen knappast åstadkommit någon nämnvärd skillnad. Aftonbladets könsfundamentalisters upprördhet definierar det intressanta med diskussionen.

Framförallt innebär en hen-reform att språket blir mer mångsidigt. Nya saker kan skrivas och beskrivas, gamla saker kan förklaras på nya sätt. Hejja framtiden!