12 augusti 2009

Våga avskaffa kommentarsfälten!



Varför behåller tidningarna kommentarsfälten på sina webbplatser? Varför är det som skrivs där så förutsägbart? Är det en demokratisk skyldighet för de stora massmedierna att ha kommentarsfält på sina webbplatser? Hur kommer det sig att kommentarsfälten verkar ha blivit ett tillhåll för tok-liberala, rasistiska, misogyna homofober? Vart har alla andra tagit vägen?

Jag börjar i en helt annan diskussion: Jag började anväda ordet ignorant långt innan jag lärt mig ordets lexikala betydelse. Jag trodde att ordet ignorant betydde ignorerande. Men enligt SAOL betyder ordet typ okunnig. (Ironiskt, eller?) Den betydelse ordet hade för mig innan jag lärde mig vad som står i ordlistan har smittat av sig på hur jag ser på ordets betydelse idag. Ignorant betyder därför för mig något i stil med medvetet, självpåkallat okunnig.

Ignorans, alltså medveten, självpåkallad okunnighet, det är vad som kännetecknar den dynga som under beteckningen uttryck för yttrandefrihet kastas omkring i de stora mediesajternas kommentarsfält idag. Jag tänker här göra en genomgång av hur kommentarsfälten kan beskrivas, sedan tänkte jag diskutera lite om vad som har gått så snett och varför fälten är kvar. Det här blir nog ett långt inlägg. Håll ut!

Kommentarsfältens genealogi
Det här är mitt case: kommentarerna till journalistiska webbpublicerade artiklar följer ett förutsägbart mönster. Detta mönster bestäms utifrån artiklarnas ämnen och mönstret är mer förutsägbart än gravitation. Genom att se till detta mönster går det att avslöja lite om vilka som kommenterar på tidningsartiklarna. Och vilka som aldrig gör det. Allvarligt talat, om man ser till kommentarsfälten kan man få för sig att den ende person som läser artiklar på de stora svenska mediesajterna är en typ 40-årig man i typ bromölla som jobbar med teknik och röstar på, typ, något högerparti. Ibland funderar jag på om det dessutom är samma person som skriver alla kommentarer. Eller en slumpgenerator. Nåväl.

Det som är intressant är att det är ämnet för artikeln och inte artikelns innehåll som bestämmer vad som skrivs i bloggkommentarerna. Alla artiklar som anknyter till ämnet Kön eller jämställdhet innehåller i princip samma kommentarer. Alla som på något sätt anknyter till ”invandring” innehåller en egen uppsättning kommentarer. Och så vidare. Vad som faktiskt står i den artikel som kommenteras verkar helt irrelevant, det är artikelns ämne som kommenteras.

Det förekommer dessutom inte några former av diskussion i kommentarsfälten. De som kommenterar lämnar ett snabbt och ignorant (återkommer till ignorant) statement, sedan försvinner de vidare. Kommentarerna innehåller en enmeningssanning. När det gäller de ämnen jag intresserar mig för verkar det även vara kutym att nedvärdera artikelförfattarens intelligens eller ifrågasätta författarens motiv.

Ja, jag länkar inte till någon artikel för att stödja mitt case, som ni ser. Tänk istället på den här genomgången nästa gång ni läser en artikel som anknyter till något av ämnena som jag tagit upp, så kommer ni se att det stämmer ;)
Kommentarsfälten för artiklar om kön eller jämställdhet:
- Jämställdheten har gått för långt! Det är för mycket fokus på könsroller i samhället.
- Feminister hatar män och påstår att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor. - Artikeln är onyanserad och författaren skriver om ämnet bara för att få poäng av det politisk korrekta makt-etablissemanget.

Kommentarsfälten för artiklar om ”Invandring” eller ”integration”:
- Invandringen har gått för långt!
- ”Invandrarna”/de ”annorlunda” är på något specifikt sätt.
- Det finns en rasism mot svenskar från etablissemanget etc.

Kommentarsfälten för artiklar om konst:
- Konst kostar skattepengar! Eller bryter mot någon lag! Konst är skit och trams! Skaffa ett riktigt jobb istället!

Kommentarsfälten för artiklar om Stockholm Pride, hatbrott mot homosexuella, homosexualitet, bisexualitet eller transidentiteter:
- Måste de homosexuella springa omkring i fåniga kläder och visa upp sig?
- De homosexuella är så lättkränkta och gnälliga. Det finns faktiskt ingen diskriminering av homosexuella längre.
(Jag började göra en mer vetenskaplig genomgång av ett antal tidningsartiklar. Men jag tröttnade, jag har bättre saker för mig. Så ni får nöja er med det här)

På vilket sätt är det socialt att få skrika?
Hur kommer det här sig? Och varför är det problematiskt?

Kommentarsfunktionen till tidningsartiklar har inspirerats från gästböckerna på den gamla tidens privata eller halvofficiella hemsidor. Dessa gästböcker användes ofta just som gästböcker, alltså för att skriva en hälsning till hemsidesinnehavaren, ungefär som facebooks wall-meddelanden. Gott så.

När internet blev (påstods bli) mer socialt (kommer ni ihåg när människor slängde sig med ordet ”interaktivt” istället?) kände sig tidningarna tvungna att möta det nya nätet med att inplementera de sociala verksamheterna på sina sidor. Nu har tidsningsartiklar ofta, förutom kommentarsfunktion, listor med länkande bloggar, direktlänkar för att koppla artikeln till sociala nätverkssidor som Fejjan, Bloggy eller Stumble Upon. Alltså möjlighet att på sidor där det går att föra ett samtal använda den journalistiska artikeln som ett ämne för disksussion.

Det finns nog en känsla av interaktivitet och demokrati på tidningsredaktionerna när de väljer att behålla kommentarsfunktionerna. Allas åsikter räknas, tänker webbtidningsmakarna, och låter ignoransen och småsintheten frodas i sina kommentarsfält. Men, vad beror det på att kommentarsfälten fylls med skrattretande innehåll, att det sällan (men, faktiskt, ibland) skrivs något som innehåller exempelvis ett argument, ett stycke fakta eller någon information som faktiskt relaterar till det faktiska innehållet i artikeln som kommenteras?

Kommentarsfälten är inte en bra form för diskussion. Det korta utrymme som ges i kommentarsfälten lämpar sig till just utrop, korta statements eller ilskna attacker utan substans. Personer som vill framföra resonemang, som vill ha en diskussion eller är intresserade av innehållet i artikeln använder andra sätt att kommentera artikeln: exempelvis facebook, sin blogg eller någon separat diskussionssida.

De som blir kvar, de som faktiskt kan tänka sig att ägna energi åt att skriva något i ett kommentarsfält är alltså de ignoranta. De som menar att det aktuella ämnet kan avhandlas på några hundra tecken. De som vägrar läsa själva artikeln utan bara vill få en chans att uttala sig om ämnet i allmänhet.

Det finns såklart undantag. Ibland blir det en bra diskussion i ett kommentarsfält. Detta sker när ämnet är tillräckligt hett och kommentatorerna tillräckligt många för att lyckas skapa en chatt-situation i kommentarsfältet. Att chatt-diskutera är ju fullt möjligt. Men, som sagt, något som inträffar sällan och som knappast kan ses som intentionellt från webbsideägarnas sida.

Kan dom inte få hållas, då?
Då kanske den kritiske frågar sig: Jaha, och vad är problemet? Du behöver inte läsa kommentarsfälten Max, du kan läsa bloggar, diskutera i facebook-grupper eller på seminarier och caféer. Låt de ignoranta hållas.

Jag ser några problem med att tidningarna väljer att behålla kommentarsfälten. Här kommer dom:

1) Det ger intrycket av att det finns en stor, tyst minoritet av rasistiska, homofoba, tok-liberala anti-feminister. Något som givetvis inte är sant eftersom alla attitydundersökningar som genomförs visar att de flesta har komplexa inställningar till komplexa frågor. Jag tror att det är viktigt att vi minns att de flesta personer INTE kommenterar på tidningssidor, något som innebär att kommentarerna inte säger ett skit om någonting. Men, trots allt, så står det där.

2) Journalister påverkas av sina läsares reaktioner. Att ha en form för direkt reaktion som uppmuntrar en väldigt specifik liten grupp att kommentera men som är ointressant för den stora majoriteten av läsare ger det journalisten en snedvriden bild av sina läsare, något som kan påverka det journalistiska materialet i framtiden.

3) Det uppmuntrar till idioti och ignorans hos de som använder kommentatorsfälten. Det är samhällsfarligt med korta kommentarsfält (eh, vadå, skulle jag slå i överkant, nehe?) eftersom det inte uppmuntrar till diskussion, analys eller kritisk distans till den egna utgångspunkten. Det verkar som att det är okay att låta sin egen intellektuella verksamhet vara begränsad till att skriva korta, mer eller mindre snitsiga statements i kommentarsfälten. Istället borde gud (massmedierna) säga: Ut och stimuleren eder! Eller, läs i alla fall en jävla bok. Det är lätt. Och helt normalt. Och hjärntvätt fungerar inte, vafan, läs två böcker.

4) Det kan påverka stora samhällsaktörer till förhastade och illa underbyggda beslut. Tänk såhär: två organisationer startar ett samarbete kring, säg, jämställdhet. Söker pengar från, säg, landstinget. En journalist skriver om det. Kommentarsfältet kommer då svämma över av misogyna och skattefientliga kommentarer. Detta kanske någon av de två organisationerna ser som ett uttryck för dålig publicitet, något som påverkar båda organisationerna. Och just nu, med PR-byråer som pumpar samhällsaktörer fulla med vikten av att hålla spröten ute i det sociala medieträsket, är risken för sådan påverkan kanske även ganska stor.

Så, jag rundar av där. Min slutsats är alltså att kommentarsfälten är en kvarleva från ett gammalt internet, en kvarleva som nu kan få vila i frid och ersättas av fler möjligheter till genomtänkt diskussion.

Ny design!


Kanske trodde ni att den här bloggen bara var en fluga som skulle gå över? Nope, sorry, jag har bara haft sommarlov (eller "semester" som det heter, men senast jag var ledig en sommar hette det sommarlov, det var sju år sedan, så nu när jag har varit ledig för första gången på länge, då kallar jag det sommarlov).

Jag har designat om sidan lite, nu är jag redo att börja blogga igen. Här är några ämnen som jag tänkte blogga om under hösten. Ämnen som jag tänkt på under sommaren:
- Att tjinga argument
- Vad händer i kommentarsfälten på tidningssidorna?
- Varför tror så många pr-konsulter att det går att använda sociala medier på fel sätt?
- Vad händer om man vill ha kroppen och inte identiteten som politiskt fokus?
Så, ni ser, ni måste alltså hålla ordning på vad som händer här.